VERUM. Tidigare denna månad publicerade jag en repris av en tidigare artikel här. Samtidigt som jag beklagar detta vill jag förklara mig med att corona-pandemin så totalt dominerar alla massmedier att jag lockades sätta in ordet ”SMITTA” i den tidigare artikelns rubrik. Det handlade om hur villoläror spreds i Verum på 1850-talet. Av samma anledning har jag nu lockats att berätta om en annan ”smitta” som slog till i socknen hösten 1850. I tidningen ”Hvad Nytt?” rapporterades den 15 november 1850 om hur djurläkaren Jöns Magnus Sjöbäck (1801-1852) fick göra en utryckning till socknen. Det blev ganska dramatiskt och många kreatur fick slaktas. Nästan 40 år senare var skräcken för en upprepning ännu levande i bygden. Ett alarm om svinpest i Verum - som dock snart avfärdades - cirkulerade i några tidningsartiklar 1888.

Vi vet att man i Kristianstads län sedan långt tillbaka haft stor skräck för boskapssjuka. Den kände lärdomshistorikern och reseskildraren Johan Hinric Lidén genomförde 1768 en undersökningsresa genom södra Sverige. I hans dagboksanteckningar om Blekinge och Skåne, som publicerades 1903 i Historisk tidskrift för Skåneland (häfte 5-6), berättas om en bedrövlig händelse som orsakades av djursjukan.

Johan Hinric Lidén (1741-1793) var sina sista år starkt giktbruten och avbildades som sängliggande.

Vid passagen av gästgivaregården i Edenryd vid nuvarande Bromölla skriver han: Jag var nu i Christianstads län, hvarest mitt första möte var gråt och klagan öfver den beklageliga boskapssjuka, som flere år och äfven nu i vår grasserat här i orten. Jag fick äfven här höra ett hiskeligt prof af människohjertats ondska. En bonde, som förlorat sina kreatur i den gångbara sjukan, misstyckte, att samma olycka ej träffat dess granne, som igenom aktsamhet och i tid brukade preservativer hade sluppit smittan; han hade sålunda tagit inälfvor ur sina störtade kreatur samt inkastat dem i sin grannes fähus, hvarigenom alle dess kreatur sjuknat och dött. Sådant hade på flere ställen händt. Hvilka bedröfveliga exempel!