VITTSJÖ. Under flera år sysslade kåsören med mjölktransporer till mejeriet i Vittsjö. Det hela började hos Sjögårds Hasse där jag var ”kannplockare”. Jag stod på lastbilen flak och hivade in mjölkkannorna från mjölkbordet till lastbilen. Det var ingen större tur som kördes men då och då fick jag prova på att köra mjölkbilen.

Hasse Johansson som blev och kallades Sjögårds Hasse.

På min 18 års dag sa Hasse att du kan själv köra resten av rundan fast jag hade inget körkort för bil! Svaret blev: Vad ska jag göra om polis Vester ser mig? Säg till honom att han kör till mig så ska han få en gök! Utan problem kördes rundan Brunshult - Hästhult- Boalt –Mörkhult - Björkholm- Höjalen och åter till Hårsjö.

Sjögårds Hasse köpte en mindre lastbil. Bedford med lastkapacitet på cirka 3-4 ton. Han delade upp mjölkrundan med två bilar för att spara in tid. Han åtog sig en transport med bohag från Verum till Stockholm. Då kåsören kom till Hårsjö med Volvo Viking efter andra rundan var Bedforden försedd med sidolämmar och vi åkte till Verum för att lasta bohaget och färden ställdes mot Stockholm med lägenhetsinnehavaren som passagerare. Vid cirka 20 tiden var vi framme och bar upp bohaget till andra våningen. Efter cirka en timme påbörjade återresan mot Hårsjö med ett par måltidsuppehåll. Vid framkomst till Hårsjö var det precis lagom att sätta oss bekom ratten för att påbörja dagliga mjölkrunderna. Reglerad arbetstid förekom inte!

Mejeriets stora mjölkbil med 220 mjölkkannor.

Då jag var 17 år blev det en månads arbete som kannplockare på mejeriets stora mjölkbil då ordinarie blev inkallad på militärtjänst. Med cykel tog jag mig till mejeriet då mjölkturen startade klockan 06.20 för att lasta in de första kannorna i Havraljunga kl 06.30. På några platser var det fyra lantbrukare som hade gemensamt mjölkbord. Ofta stod männen kvar och samtalade sedan mjölkbilen kört åstad med deras kannor. Samma förhållande hände då männen stod och väntade på bilen med deras skummjölk. Det var på den tiden då den allmänna jäktade stressen inte hade fått rotfäste på landsbygden. Någon lantbrukare slog på stort och levererade fyra 40 literskannor på mjölkbordet. Utrymmet på lastbilen var begränsat varför mjölksladdarna, totalt 30 liter hälldes över på en kanna!

Senare tid med symbolisk kanna på mjölkbordet.

Mejeribilen körde Skånes längsta? -mjölkrunda på 7 mil enkel tur. Under sommarmånaderna ökade mjölkproduktionen varför lastbilens flak måste förlängas med cirka en meter fast mjölkkannorna staplades i två våningar. Totalt transporterades som mest cirka 220 mjölkkannor varje tur. Då andra turen var avklarad blev det en tur till lokalföreningen för att lasta nästa dags tur med olika sorters spannmål till lantbrukarna utmed mjölkrundan. Som mest kunde det bli upp emot 15 kolli per tur. Lantbrukarna beställde smör från mejeriet och detta skulle lämnas på mjölkbordet samtidigt som skummjölken avlämnades. Mjölkkannorna hade en volym från 10 till 50 liter. Det hände då och då att kåsören glömde lämna smör och då blev det inga vackra ansiktsuttryck hos chaufför Möller! En och annan gång hände det att vi blev bjudna på kaffefika. Möller var angelägen att hålla tiderna och det tog inte många minuter förrän Möller hade inmundigat både kaffe och kakor. Hos en lantbrukare blev det varje år frukost. Det var ingen vanlig husmanskost utan mer som gille eller kalasmat. Det bjöds rikligt med ägg, sill och rökt ål med mera. Ännu i dag 2022 kan jag de flesta numren på kannorna hela rundan.

Några gånger åkte enslingen Hillerström från Vesljunga med till Vittsjö för att inhandla snus och annat nödvändigt för livets uppehållande. Vid återkomst till hans omgärdade ruckel ville han varje gång bjuda på våfflor. Till slut sade Möller att vi får väl följa med honom in. Bostaden var omgärdad av flera lager taggtråd och det fanns lömska fallgropar här och var. Väl inkomna tog Hillerström och drack en skopa vatten från den lindrigt rena hinken. Det han inte drack upp hällde han tillbaka i hinken. I en lindrigt ren skål tog han vatten i skopan och hällde i en skål som han rengjorde med handflatan samt ältade ”degen” med sina händer. I detta läge erinrade sig Möller att vi hade grädde som måste levereras till lanthandlare Birger Pettersson just det klockslaget! Det blev inga våfflor!

Hasse, Hillevi och kannplockare framför bilen Viking.

En och annan dag körde jag mjölkskjuts åt Lars Månsson i Mala. Redan på kvällen före var det -20⁰ och jag var tveksam om jag kunde starta min BSA med kickstart? På morgonen var det lika kallt varför jag använde papperssäckar och tidningspapper mot kroppen för att hålla kylan ute. Motorcykeln förde jag till elektriska motorn och lyfte bakhjul mot elmotorns remskiva och motorcykeln startade! Under färden till Mala hade jag ingen kännedom om den bitande kylan. Lastbilen var startad men kylarvattnet var fruset varför det inte blev någon värme i hytten. Med mina isolerade plagg körde jag rundan medan kannplockaren for ut och in från hytten. Detta var några glimtar från den tid kåsören var mjölktransportör!

Alla åldrar var intresserade att se hur Korobert fungerade i Magnarp.

Mejeriet i Vittsjö upphörde 1963 då tankbilar övertog transporterna och många lantbrukare fick inte sin mjölk hämtad. Inom området finns det i dag endast två mjölkleverantörer i stor skala.