BJÄRNUM. Bandplatta 308. TD 2752 . CS. 1952, -absolut ”ingen vanlig bandplatta”. -”Bländad av en bandplatta” -skrev tidningen Soldat och Teknik i ett reportage 2017. Här följer hela originalstoryn, vilken aldrig tidigare varit publicerad.

Redaktionen välkomnar Ingvar Lindberg, ”möbelhandlarn o rallyåkarn” från Bjärnum, tillbaka som skribent. Vi har tidigare haft förmånen att följa Ingvar till flera platser i andra världskrigets spår. Nu fortsätter resan delvis på helt andra spår…..-följ med på nya åkturer, med nya fantastiska berättelser.

Inledning, -vi börjar med händelserika året och min tid på P2. 
Året var 1963; Erik Carlsson ”På taket” har vunnit Monte Carlo Rallyt för andra gången med den legendariska röda SAAB 2 takt med startnummer 283. Kopian av den bilen finns att beskåda på det otroligt fina SAAB Museet i Trollhättan.

Detta år blev även Jim Clark världsmästare i F3, Jonny Nilsson blev världsmästare i skridskor, Djurgårdens IF blev mästare i ishockey med bl.a. Tumba, Lasse Björn och Roland Stoltz, skånska Tyringe hockey blev 2:a i junior SM efter att slagit ut Djurgården i Semi men föll mot Leksand i finalen.

Året 1963 blev Norrköping mästare för 11:e gången medan Helsingborgs IF blev 9:a. En epok tog slut den 21 april 1963 i Johanneshovshallen. Den lysande professionella boxarkarriären för Ingemar ”Ingo” Johansson höll på att få ett snöpligt slut just denna dag. Engelsmannen Brian London besegrades men det var på det berömda ”håret”. I slutsekunderna fick Brian L in ett slumpslag som fick Ingemar att gå i backen, men med repens hjälp lyckades han kravla sig upp och stå som vinnare i sin sista match.

Jag: Ingvar Lindberg ifrån Bjärnum tävlade i rally med en svart Volvo PV L21121.

Värnplikten genomfördes på Hässleholms natursköna skånska dragonregemente P2. Jag ryckte in i maj 1962 som laddare, signalist och sjukvårdare på en stridsvagn 81 och blev en del av 3:e kompaniet. Mitt hem under värnplikten var kasern Adlerkreutz som än idag finns att beskåda på det gamla regementet. Pappa för oss gröna ungdomar var rustmästare Egil Munkhagen ifrån Tormestorp och som jag tyckte var kanonbra. Regementschef Erik Lorichs. Kompanichef: en stövelknekt ifrån Stockholm, S Björk. Vice chef var löjtnant Boris Ljunggren.

"Zyrkavagnen"

Våra plutonsbefäl var trevliga ”krigare” med oftast lite torr humor. Överfurir ”Big Putte” Dahls historier, överfurir Stig Håkanssons Malmö- dialekt när han förvirrat lärde oss marschera i takt (Noltorp) och försökte omvända oss civilister till stridskukar.

Tuffe ”Jack” Larsson kommenderade ”överkörning” på radion (RA 400 eller 121) vid ett möte med ett av T4:s cykelkompanier som i sin tur blev kommenderat ”Flygareskydd”. En cykel hade hamnat för nära vägen och blev fullständigt överkörd, då bröt jublet ut över radion. Överfurir Olsson, överfurir Andersson, överfurir Hermansson och furir Lööv var alla lugna, trevliga och kunniga yrkessoldater. Endast en furir Palm stämde inte med min personkemi.
Den jag uppskattade mest och skulle våga gå i krig med var vår plutonchef sergeant Allan Andersson. Hans sätt att leda vår pluton har imponerat på mig i 52 år. Hans lugna, sakliga och kunniga sätt plus att han kunde bli jätteförbannad med all rätt gjorde att man respekterade honom till 100%.

Detta är bakgrunden till att jag tror 99% av alla oss på 3:e Strv. Komp 1962- 63 högaktar P2 än idag. Sammanhållningen var total, kanske den stärktes av att Kubakrisen kom och vi samlades nedanför markan i Ravlunda och Löjtnant Ljunggren redogjorde att kriget inte var långt borta och att vi skulle byta eldrören från tub till 8 cm på vagnarna i Ravlunda. Vi blev därmed Sveriges larmkompani.

”Vår” tanks kom till oss i Ravlunda och Revingehed både med tåg och lastbil. Vi internt kallade den för ”ZYRKAVAGNEN” med nummer 80308. Den var hela tiden helt problemfri (Varm och go med kokplatta).
Nu kommer jag till historiens kärna……. Fortsättning följer……..