BJÄRNUM. Mer utpumpad fysiskt och psykiskt hade jag aldrig känt mig tidigare. Mattider sista veckan fanns inte. Arbetet försummade mycket som vanligt?! Plus allt jobb med service bilen. -Pu, det var jobbigt. Med mor Ingeborgs nybakade gammaldags pepparkakor som färdkost gav vi oss iväg mot Trelleborgs hamn. Där stod den duktige Ford reservdelsmannen Sven Kristensson och vinkade av oss, han önskade säkert att det var den röda Cortina GT vi skulle tävla med (nu med Jårs Damberg bakom ratten.) Fortfarande har Sven 99% av alla viktiga reservdelsnummer i huvudet!!

Färden över Östersjön gick bra, men i Rostock var det stora problem att komma av färjan. Lorrie är jättelång och med släp efter c:a 13 meter, blev hängande på underredet mot landgången, men som vanligt gick det också till slut.

Vi körde söderöver på hoppiga väger i f.d. Östtyskland ner till i höjd med Nurnberg, där vi slog läger i ett mysigt gasthaus någon km från motorvägen. Vi åt gott på kvällen. Först en tunn oxsvans soppa med grön persilja, sen en sedvanlig Bayerbiff och tårta till efterrätt. Med fyllda magar gick vi och lade oss i ett typiskt tyskt gasthaus, detta älskar jag.

Morgonen var vacker och en del nyfikna tyskar tittade på våra exklusiva ekipage. Jerrys Van med täckt släp och Porsche märke på. Vårt superlånga SAAB-ekipage med 3 SAAB:ar i ett. 9000+96 sport+95:an·döpt "Kurtan".

Övernattningen var ungefär halvvägs till San Remo. Resan ner gick fint, den blev intressant också pga X:et som kartläsare lät oss se slalombacken i Wengen, om det var en miss eller X:ets omtanke vill jag inte spekulera i. Till San Remo kom vi på kvällen.
Vårt fina hotell BOBBY motell med Eva och Stefano Girardelli höll på att byggas om, de satte 3 våningar till ovanpå, så alla rummen i hela huset totalrenoverades. Nu är det en av de finaste hotellen i Italien. Passa på att boka för ett besök i vår eller sommar. Eva hade fixat ett hotell nära centrum inte långt ifrån där Alfred Nobel bodde när han var i San Remo.
Hotel Paradiso lät exotiskt, nära paradiset? Litet mysigt hotell med palmer runt, men ingen parkering utanför. Vi fick hyra in DDD Gripen i ett källaregarage. Detta var första gången jag bott på första våningen i ett hotell.(Det räddade livet.) Måndag morgon åkte vi med Jerry och kollad våra noter i hans van. Bland annat sista sträckan Vignay. Jag ville visa och varna, att detta är den svåraste passagen i hela rallyt. När vi kom till kurvan och trädet, satt där en lapp, fäst på stammen "Lindbergs Trä" (Bild i Bakrutan) X:et, Edvin och Ingemar var ute och rekade service platser, samtidigt som de justerade DDD Gripens nya Lancia förgasare.

Då hände det som egentligen inte får hända, bensinen tar slut långt uppe i bergen och ute på vischan.


Där satt tre glada gentlemän och hade svårt att hålla sig för skratt. Testet i backarna hade tömt tanken. Men som Ni säkert vet har de här herrarna " bås i tofflorna" (i Skåne betyder det tur.) På moped kommer en yngling körande, de tre (musketörerna) stoppade honom, Ingemar är ju slängd i italienska, han vet hur man säger: ”ettan nedåt, på motorcykeln” till italienare. Med den språkbegåvningen var det ju inga problem att fråga efter bensin. Mopedbensin och tänk er, han fixade det.

Vi hann ner till middagen på kvällen i hotellet. Gissa vem som serverade? Jo, grabben med mopeden som fixade bensinen flera mil från San Remo. Världen är bra liten.

Nu börjar olyckskorparna kraxa igen. X:et och Edvin testar vidare och smäller bakändan på DDD Gripen. Tisdag morgon skall Jan och jag köra och kolla noterna på fyra specialsträckor med "Kurtan". Först kommer vi ut på fel väg som leder rakt ut på betalmotorväg. Vi måste vända, för säkerhets skull tankar vi med medhavda dunkar och förbereder oss nu för hårt arbete. Här gäller det att vara mycket noggrann i förberedelserna. Några minuter senare känner jag att något konstigt har hänt i magen. Det börjar göra ont uppe i mellangärdet och runt kalaskulan i sidorna, absolut inte ner mot ljumsken.
Efter ett par km säger jag till Jan, vi får nog hoppa över 2 ss och istället kolla de 2 sista specialsträckorna. Ytterligare någon km senare kan jag inte sitta rakt upp och i varje gupp gör det så ont att vi måste inställa all rekognosering.

Direkt hem till hotellet och hopp isäng fullt påklädd med dubbla filtar, jag darrade av frossa. Onsdagen fortsatte med mycket ont i magen och kräkningar, torsdagen lika illa, men kl 13 skall vi anmäla oss på Gran Hotell, få nummer appar, rallyplåtar, visa licenser m.m. Dubbelvikt åkte jag ner till Grand, stod dubbelvikt i kön och svettades o frös, men klarade det till slut trots allt. Kvick hem till hotellet och lägga sig. Kl 17 är det tid för besiktning.

X:et kommer in rummet och sparkar på sängen och säger: Upp med dej din simulant! Jag bad att få slippa vara med om besiktningen, men X:et var obeveklig. Jag lovade följa med ner till besiktningen på ett villkor, att jag slapp att köra DDD Gripen ner till hamnområdet Porto Sole där besiktning och start o mål alltid är beläget. Det beviljades, jag åkte servicebil ner. Jag minns hur dubbelvikt jag gick och hur förbaskade Jerfy och Sylvia var på besiktningen, de godkände inte däcken. De fick åka till Monte Carlo och köpa in andra däck.

När jag skrivit under besiktningsprotokollet, tvingade X:et mig att köra DDD Gripen tillbaka till hotellet. Då jag av smärta i magen inte kunde vända mig om när jag backade i garaget blev det naturligtvis krock igen. På kvällen kom den oxsvanssoppa med persilja upp, som intogs i Tyskland 5 dagar tidigare. Nu har det gått 3 dygn och lika djuriskt ont. Jan envisades om att ringa doktor, men absolut icke. När gänget vid 23 tiden kom hem från Monte Carlo, hände något plötsligt, det kändes klick i magen, sedan försvann allt ont, jag kände mig plötsligt helt ok och sade till kompisarna, i morgon blir det race!

Någon timme senare vaknade jag av en obeskrivlig smärta i magen, jag slängde mig över resväskorna och tryckte dem mot magen. Jag var på väg att slänga mig ut från rummet, men konstaterade att från första våningen klarar man sig, man tänkte på rullstol, så det var ingen hjälp.(Hade vi bott på 5 vån, då hade det inte blivit någon story.)

Fortfarande förbjöds Jan att ringa doktorn, eller väcka någon. Men när klockan blev 07 sa Jan, nu får du säga vad du vill, jag åker bort till Eva och Bobby hotell och ber dom ringa ambulans. Snart kommer ambulansen, men de fick inte lägga mig på båren, jag skulle själv gå ner och sitta i bilen. Sedan är det mesta dimma, åka i rullstol till flera undersökningsrum och de rakade magen. Nästa gång jag minns något, det var mitt i natten och det tog tid att lokalisera sig var man var. Jag upptäckte att där var slangar i näsan, i snoppen, 2 från magen och dropp i armen. Madrassen var av modell äldre i knutig vadd och sängen lutade bakåt nedåt. På morgonen stod en grön klädd doktor vid fotgaveln och sade på knagglig engelska,”very bad operation”. Eftersom jag var dimmig tog det en stund innan jag fattade vad han sade.

Men i dimman reagerar man inte, en stund senare kom en tjej med kille och frågade efter pass och försäkringskassans intyg. Det hade Jan påpassligt lagt överst i väskan.

Ni som orkat med att läsa ända hit, om ”ömkligheter” som inte handlar om rally, vill jag betona. Res ALDRIG utrikes om Ni inte har försäkringskassans sjukbevis med Er!

Jag vill tacka X:et för han någon dag innan vi reste, ringde och påminde om att skaffa försäkringsbevis, utan det hade man varit ännu fattigare! Under den dryga vecka på sjukhuset i San Remo fick jag flera gånger besök av Eva och Stefano. Tack det var ett bra stöd. Med ANSVAR hemförsäkring och försäkringskassans bevis, blev jag hämtad av fransk ambulans till Nice, fick åka SAS Euroclass med superservice till Kastrup, där väntade en Falk ambulans som körde hem till dörren.

Dagen efter till Kristianstads lasarett där doktorn omedelbart tog en sax och klippte upp såret igen och tappade ut varet. Till midsommar var det läkt, men körförbud rally till augusti! Där rök ett rallyår på tjurighet. Hade jag sökt doktor på tisdagen och opererat bort blindtarmen, hade vi kunnat starta i tävlingen på fredagen?!

San Remo Rallyts ledning lovade oss fri start till nästa år (l993). Men det året var jag på konferens i Bryssel.

Till sist, hur tror Du det gick med DDD Gripen? Jo på sommaren 1993 var där historiska racertävlingar på Ring Knutstorp, med bl.a. Stirling Moss i Ford Mustang Chelby Cobra.
Jag och Philip var och såg träningen på lördagen och träffade då Schults på förbundet. Han övertalade mig att åka på söndagen. Efter 6 varv skar motorn och fortfarande har DDD Gripen aldrig gått i mål i en riktig tävling, trots rally i flera länder. Det verkar ha gått troll i DDD Gripen.

Slut på ”Det förtrollade blomsterrallyt San Remo Rally Storico”