LIKVAGNEN PÅ MUSEUM

Vittsjö. Avlidna församlingsbor får numera sin sista resa till kyrkogården med bil. Längre tillbaka bars de avlidna från hemmet till kyrkan, kanske långt över en mils färd i alla sorters väder. Däremellan fanns hästskjuts att tillgå, först med arbetsvagn eller fjädervagn och sedan med ordinär likvagn.

 

Likvagnen från år 1900 finns nu på kyrkans museum.


Den första och enda hästdragna likvagnen i Vittsjö församling inköptes år 1900 efter beslut av kyrkorådet den 5 oktober 1899. Efter anbudsförfarande antogs vagnmakaren Carl Petter Johansson att tillverka likvagnen för 325 kronor. I anbudet ingick att likvagnen också skulle ha medar för vintertransporter, stångkoppling och annan nödvändig utrustning. Garanti skulle också lämnas för vagnens varaktighet.
Det är inte klarlagt när likvagnen levererades eller när den började användas första gången men år 1900 anslogs 140 kronor för uppförande av vagnsport för likvagnen (nuvarande pannhuset). År 1901 beslutades att sorgehuset skulle betala en krona och 50 öre för transport inom församlingen samt fyra kronor för transport utanför församlingen. I dagens läge anses dessa summa obetydliga men förhållandet var annorlunda för drygt 100 år sedan då befolkningen var fattiga beträffande ekonomiska medel. Under många år framåt anlitades byarnas egna liktransport på kanske en arbetsvagn som dagen innan använts i lantbruket! Ända fram till 1920-talet förekom dessa primitiva och oetiska transporter. Det hände till och med fram till slutet av 1940-talet att avliden transporterade från sjukhuset till bårhuset i Vittsjö på en lastbil där kistan var täckt av en presenning.  Detta hände innan församlingen började betala transporterna.
Under årens lopp är det några som kört likvagnen. Den först kände var Olof Florin fram till 1915. Därefter kom åkare Olof Andersson fram till 1939. Då började Arvid Nilsson i Hagsjö med transporterna fram till 1945 då han utförde över 100 resor. Priset hade då stigit till fem kronor för transport inom samhället och tio kronor utanför samhället. Arvid Nilsson fick själv hålla parhästar samt seldon till hästarna.
Likvagnen användes fram till 1958 men den sista resan utfördes troligen den 2 januari 1959. Likbilen började ta över allt mer och den gamla likvagnen gömdes undan. Genom hembygdsföreningens insatser finna nu likvagnen på kyrkans museum ovanför orgelläktaren sedan 1985.

Top