Lördagskåseri...

Våt inspektion.

Militärbefälhavaren skulle inspektera vid regementet. Det var ett rik­tigt busväder och regnet piskade i ansiktet på soldaterna som stod uppställda på kaserngården. Kompanichefen hade lämnat av till generalen som gick·runt bland soldaterna och visiterade. Då och då stannade han framför någon och ställde en fråga.

Hos beväringen Svensson utspann sig följande samtal: Generalen: -”Är ni våt? " Svensson: -’’Va?"
Generalen nu något högre: -”Är ni våt?"
Svensson: -”Va?"
Generalen: -”Jo, jag frågade om ni är våt.
" Svensson:-”I ditta väret?”.

Generalen fortsatte, något kon­funderad över Svenssons svar. Kompanichefen som hade följt med generalen under inspektio­ nen glodde ilsket på Svensson.
När generalen lämnat kompa­niet gick kompanichefen med snabba steg fram till Svensson och sa -”hur i helvete kunde Svensson svara generalen på det sättet när han frågade om ni var våt?
” Beväringen Svensson såg för­vånad ut och sa: -”A fan -sa han våt, ja tyckte han sa kåt.

 

Tjuvarna fällde sig själva med bildbevis

VITTSJÖ. Är din bostad larmad för brand eller inbrott? Din bil är nog mer säkrad under förutsättningen att den är låst! Du kan med enkla medel avskräcka eller försvåra objudnas besök. Tämligen effektivt är att installera larm med anknytning till larmcentral. Ännu bättre är det om tjuv fotograferar sig själv!

Tjuven med stöldgods blev fotad av den andre tjuven!

För cirka 30 år sedan glömde en person sin kameraväska i bilen med två kameror. Under nattens mörka timmar tog sig ett par skummisar in i bilen och tog hand om väskan med innehåll. På den tiden fanns det poliser med lokal kännedom som ganska snart spårade upp gärningsmännen. En kväll ringde polisen på hos de misstänkta bovarna, presenterade sig och bad om väskan med kamerorna. De misstänkta blev så överrumplande att de genast hämtade väskan med innehåll.

Habitus och Namedropping.

Habitus är ett svenskt ord. Namedropping är ett ord från engelskan och stavas i stort sett likadant som svenska ”Namndropping”.

Båda orden kan knytas till våra sätt att diskutera och samtala. Många använder kändisnamn i sina samtal i försök att med "namedropping" göra snacket lite mer högtravande och intressant. Detta betyder att man "droppar" in namn i sina berättelser om kändisar som man träffat eller bara läst om, i hopp om att den som lyssnar skall gripas av beundran över historien.

Habitus står mest för hur dessa kändisar lever eller klär sig, vilka läppstift en kändiskvinna använder till exempel.

Det finns faktiskt människor av båda könen som lägger ner åtskillig tid på undersökandeverksamhet om ovanstående, för att ytterligare kunna krydda sitt berättande.

Väl mött i skvallervrån.

Kupplarm

Det var tidigt 60-tal. Det kalla kriget rådde och inom försvaret såg man över krigs- och mobiliseringsplaner. För att snabbt kunna få krigs­ makten på fötter var den fast anställda personalen viktig och för att dessa snabbt skulle kunna vara på plats kontrollerades och övades larmsystemet med jämna mellanrum. Efter ­som den militära personalen inte hade någon reglerad arbetstid kunde sådana övningar sättas in när som helst och utan förvar­ning. Larm skedde per telefon eller med bud för dem som sak­nade telefon. Den militära per­sonalen, förvarade pistol och skarp ammunition i bostaden för att vid behov kunna försvara sig vid färden till regementet - på den tiden i de flesta fall med cykel.

Själv bodde jag som nyinflyt­tad och ganska nygift i Finja. Jag hade inte telefon och skulle lar­mas av en fanjunkare som bodde granne med mig.
En natt vid tretiden ringde det på dörrklockan. Min höggravida hustru, som hade sovit dåligt, öppnade. Utanför stod en flå­sande figur iklädd ridstövlar, kro­nans långkalsonger - lindrigt rena och med Gällivarehäng, ran­dig flanellnattskjorta och hatt.

När Fritjof fick dambesök

Fritjof var ungkarl och arbetskamrat med min far. Föräldrarna hade ett litet ”ställe” som låg för sig själv långt ute i skogen ungefär en halv mil från byn. Under veckorna hyrde Fritjof ett rum med säng för vila och kommod för eventuella hygienbehov. Något uteliv ägnade han sig nog inte åt, för jag såg honom aldrig i annat än arbetskläder. Fritjof var snål så det blev säkert lite si och så med maten, men ett och annat skrovmål åt han på byns pensionat. Under veckosluten cyklade han hem.

Föräldrarna dog och Fritjof övertog hemmet och när han hade gått i pension flyttade han dit för gott. På den tiden var det många som hade samma förnamn och efternamn. För att skilja dem åt fick de ofta ett tillägg till namnet som tydligare talade om vem man menade. Det kunde vara yrke, någon egenhet de själv eller i släkten hade eller helt enkelt byns eller gårdens namn. Fritjof fick heta ”Fritjof i Röven” eftersom platsen där hans hus låg kallades Röven av ortsbor.