Lördagskåseri...

Min barndoms veterinärer.
Min barndom berördes dagligen av de djur vår gård hade, deras liv och hälsa. På fyrtiotalet som jag minns väldigt väl och hur mina föräldrar värnade om dem. Men ibland var man trots utgiften tvungen att kalla på veterinär. Vårt nordsvenska sto Pärla födde ett hingstföl som snabbt växte till och behövde “snöpas”. Han skulle nog mot sin vilja förvandlas till en valack. Veterinären kallades och handlingen skulle ske bakom ladugården, vi barn fick absolut inte närvara. Men vi kikade mellan ett par glesa bräder men det var orden den skånske veterinären ropade på äkta skånska som fastnade mest ,han ropade till far “Dra ner honom i öronen”. Det är inte så lätt att lägga en häst på rygg, men det lyckades.

Musiker i mitt minne.
Lördagen den 12/1 lyssnade vi till en helt fantastik musikkväll i Verum Kyrka med tre gudabenådade artister. Däribland trumpetaren Magnus Johansson som jag anser vara en av de stora på detta instrument.

Magnus spelar "Kaljinka - Russian folk song" efter önskemål från Ingvar Larsson.
Foto Claes Brauer

Torrdass?!
Det kan tyckas som en skitsak att skriva om torrdass även förkortade till "toor”men när jag tänker på mina upplevelser på landet som barn och senare i livet så blir skillnaden jättestor.

I slutet av trettiotalet fick jag klara mina toabesök med hjälp av tidningspapper och ofta stod det Älvsborgsläns annonsblad i rumpan, toapapper som nu fanns ju inte.

För cirka femtio år sedan åkte jag med familjen till Italien och då gjorde vi en utflykt, en dagstur Neapel- Maria Grandes hamn på Capri, båten var liten men vågorna desto högre.

En del blev både magsjuka och sjösjuka, toorna var i underkant, alla som behövde fick ett dasspapper på cirka en kvadratdecimeter av "toavakten”. Toan var i stort sett bara ett hål i golvet allt gick direkt ut i havet. Jag kan skryta med att jag skitit i Medelhavet, bokstavligt talat.

Vänskap.
Under 1990 flyttade jag till Markaryd. och började som lantbrevbärare i Strömsnäsbruk, Jag lärde relativt snart känna ett par som blev mina vänner Då jag nästan alltid var tidigt hemma efter jobbet blev de ofta mina kaffegäster.

De hade i början med sig en kille som hade stora problem, han bodde i Stockholm . De försökte stötta honom, han kunde vara hos dem rätt länge för att komma ifrån eländet i storstan. Men det gick utför för honom och han knarkade ihjäl sig.

“Johnny I Karlssons julaftnar”
Som brevbärare både på landet och tätorten kan man få uppleva det mesta. Minnena sitter kvar i hjärnan kanske mest för att jag berättat dem då och då för de som önskat lyssna. 1968 cyklade jag ut med post på julafton i Mölnlycke det var på den tiden då servicen ännu fanns kvar och alla gjorde sitt bästa för att vartenda julkort skulle komma fram, Det var nog en av mina roligaste och svettigaste julaftnar ty jag klädde mej med tomtemask och en röd rock. Visst fick jag lyfta på masken för att kunna njuta av allt jag blev bjuden på både vått och torrt.