I äventyrens stad (forts). Femtiosju skedde mönstringen på Folkets hus vid Järntorget och mina planer på att få komma till F9 vid Säve blev verklighet. Dock inte som mekaniker, jag misslyckades med att sätta ihop en sönderplockad dynamo, mitt mekaniska sinne och den planerade räckte inte till.

Jag blev uttagen till räddningstjänsten som innefattade även brandförsvaret och viss vakttjänst. Så större delen av femtioåtta gick åt till militärtjänst, en tid i sus och dus med mycket lite disciplin, alla blev mer eller mindre förslöade av de låga krav som ställdes under dessa månader i “lumpen”. Alla var moraliskt nollställda och saknade motivation genom att befälen tänkte för oss, vi skulle helt enkelt tiga och lyda order.

Detta satte sina spår i vilda fester som nästan blev till rutin och “flickinsmugglingen” blev en tävling där de mest raffinerade metoder kom till användning. Vi på “branden” hade ju hand om ambulansen och som brand och räddningschef, kunde jag beställa hämtningar och lämningar ganska fritt ända inne i Göteborgs centrum. Dessa resor bestod oftast av tur och retur med någons flickvän eller tillfälliga “bruttor”.

Genrebild, personerna har inget med texten att göra.

Massor av minnen “poppar”upp, en gång hade jag en beställning från “sjukan”, en beväring 35an Frisk som gjort sin militärtjänst i omgångar under två år, men inte ens kommit halvvägs, skjutsen skulle gå till Sahlgrenska sjukhuset. Denne Frisk var trots namnet inte annat än sjuk “inbillad” och ordern var att skulle vi vänta på honom under läkarbesöket och detta precis utanför undersökningsrummet.

Götaälvsbron under broöppning 

Allt gick bra ända till återresan då vi kom upp på Götaälvbron där köerna kunde vara långa redan på femtiotalet, där hade den sjuke 35an Frisk stigit upp och i ett obevakat ögonblick lyckats pilla upp bakdörren och smita ut. Mycket väsen när vi kom åter till flottiljen, men Frisk såg vi inte mer, åtminstone inte under min tid på F9.

Berättar mer nästa vecka, Johnny