Bilköpet som kunde blivit ett brudköp.
Detta hände i början av nittiotalet. Var på väg mellan Halmstad och Göteborg när jag i höjd med Åsa kände behov att besöka en toa, sagt och gjort vid Torpasjön fann jag både detta och ett litet vägcafè. När jag stod vid den typiskt manliga “rännan” kom ytterligare en behövande in, han ställde sej precis intill och viskade.
“Vill du köpa en polsk kvinna, du får henne för 5.000 svenska kronor sa mannen på nordnorska.

“Vad menar du” sa jag helt ställd och tänkte på tusenlapparna i fickan, som eventuellt skulle vara till en Saab på bilauktionen som jag var på väg till.
"Jo, jag är taxichaufför i Bodö och kör en tur varje vecka till Trelleborg och hämtar giftassugna polskor till ensamma norska fiskarpojkar, kan vi inte ta lite fika medan vi pratar vidare?” sa “Ola Nordman”.
“Visst” sa jag helt förvirrad. Vid kaffet förtäljde han en fantastisk historia.
“Du förstår ingen norsk flicka vill flytta så långt norrut, så dessa fiskare har det inte lätt, de betalar villigt 25.000 för en sådan leverans. Men om du handlar nu så kan jag vända om och hämta en annan kvinna, givetvis inte utan att du godkänt “varan” fortsatte han."
"Men detta är ju vit slavhandel eller hur?” protesterade jag.
“Säg vad du vill men är du arbetslös, fri och en mogen kvinna i det lite slitna Polen, så kanske det är bättre att gifta sig rikt i det ödsliga Nordnorge, jag ser mej varken som äktenskapsfömedlare eller sutenör utan blott som välgörare” sa “Ola”.
“Hur blir deras liv, det måste bli ett sämre liv, än värre än det de lämnat i sitt fosterland?” försökte jag.
“En del blir riktiga slavar under oket, andra blir lyckliga, en del väntar halva livet på sin norske man, som måste vara ute på havet för deras uppehälle” fortsatte taximannen.
“Nej, för min del är jag lycklig med den kvinna som jag nyligen träffat och jag blir hellre Saabägare än slavägare så med mej blir det ingen affär” sa jag samtidigt som vi reste oss för vidare resa. En blek blondin vinkade till oss från bilens baksäte när vi kom ut, lyckligt ovetande om sitt öde. “Ola”och jag tog farväl och allt blev som innan, fast bara nästan, jag tänkte på hur olikt mitt förhållande var i jämförelse med detta omöjliga “brudköp”.