"Lyckan” (Fortsättning) 

Det blev vår, en underbar tid med vitsippor i klungor runt Lyckan och tussilago vid vägkanten. Dessa oansenliga blommorna hälsade mig välkommen till den första våren på min posttur.

Just så fann jag Lyckan än mer inbjudande och ljuvlig, men det fattades ändå något. Nån som tog hand om detta paradis på jorden, nån som gjorde det till sitt och förvaltade det pund som någon skapat en gång för länge sedan.

Att andas ut så under nån halvtimme varje dag var underbart, att känna dofterna av pors, skogsviol och äppelblom, det blev balsam för mej, en vanligtvis stressad människa. Under ett år blev Lyckan mitt andningshål, mitt stoppställe. Ingen visste vem som ägde detta paradis som log emot mej varje dag. Men så en dag hände något med Lyckan!!!! 

I ”mitt” paradis gick inte Adam och Eva, men väl ett annat par, fullt påklädda med ögon bara för varandra och just ”min” Lycka.

Efter nån dag förstod jag att Lyckan måste jag dela med mej av och jag begrep de nya ägarnas glädje över sitt val.
Vi blev goda vänner och Per och Lisa hälsade mej välkommen, så ofta jag ville, till sin underbara plats i detta småländska stenrike.

Per skulle börja ett arbete på en verkstad för motorcyklar, så snart de flyttat in ock bott in sej.
Lisa väntade barn, men trots att det var bara juni och ingen baby skulle se dagens ljus förrän på hösten, fann hon ingen anledning att söka jobb. I väntans tider gick hon fylld av samma sköna tankar som jag, om Lyckan med dess träd och blommor. Så gick några dagar i vacuum. Jag var tacksam för både deras och min skull, för Per och Lisa skulle ju snart komma och vårda ”vår” lycka.

Forts följer