Raset.
När jag fredagseftermiddagen den 14 juli 1995 var färdig med min brevbärartur hände mycket. Eftersom Kristina var bortrest, hade jag lovat att se till hennes hus i Åsa, en liten by mellan Strömsnäsbruk och Markaryd. Hon väntades hem senare under eftermiddagen.

När jag min vana trogen, körde upp mot hennes carport och möttes jag av ett mindre vattenfall, blev jag rätt konfunderad. I carporten stod hennes motorgräsklippare, mestadels under vatten och gräsmattan helt översvämmad! Då blev jag ännu mer undrande.

Genrebild - arkiv

När jag avklädd på benen steg ur bilen, hörde jag ett större vattenfall längre bort ifrån Åsa Klint ((bergknallen ovanför huset.) Fylld av frustration, följde jag vattnets väg som var full av bråte och bortspolade träd. Väl uppe på toppen möttes jag av en sjö som bildats i en skreva. I hjärnan snurrade tankar om vad som skapat detta.

Med raska steg mot huset, där inget hänt med telefonen, det blev först samtal till räddningschef Melkersson på brandkåren i Markaryd, som verkade mycket överraskad. Det var ändå inget mot vad Sydvatten blev när jag talade om hur det var i Åsa. Troligen hade ett ras skett i Bolmentunneln. Sydvatten hade redan börjat plocka ihop för helgen och inte märkt något på sina skärmar.

Bolmentunneln

Ett samtal till Kristina, som fanns på E4 an på väg hem, trodde mej inte till en början.
-”Din lilla källare med hydroforpump och brunnen är fylld av orent vatten!”
Sen sa jag: Jag längtar efter dej, men plikten kallar så jag måste in till posten för att redovisa. Sen följde en del skriverier och arbete, som Sydvatten skötte med den äran. Men det är en annan historia.