Lördagskåseri...

Min Pappa. Min pappa kom som emigrant från Norge på tjugotalet. Han kom med sin familj, av delvis vallonsläkt, som då köpte gården som han senare övertog. Han var född 1912 och hade säkert fullföljt skolgången i sitt hemland.

Valloniens flagga

Jag lärde inte känna honom förrän i slutet av trettiotalet, då jag kom till världen. Han gifte sig med vår mamma 1936, en kvinna som blev för oss barn det stora stödet i vår uppväxttid, en underbar människa. Under en tid av tio år blev vi fyra barn i familjen, två av varje kön.

Min pappa blev den mest bortskämda person av alla jag lärt känna, men han var inte ensam.Säkert näst intill 100% av manligheten var “macho” på den tiden, fast titeln inte fanns i vårt land då.

 Jag såg honom aldrig byta en blöja på mina småsyskon, han lärde sig aldrig några kökssysslor, matlagning var han helt oduglig till, han hade nog hellre svultit ihjäl. Men trots sin relativt okända skolgång var han kunnig och intelligent.

Hästskoning

Han skodde våra hästar, hästarna var hans gebit, (kavallerist i det militära), han blev en anlitad grovsnickare av rang och fick därför medverka i flera projekt. Han byggde stall och sädesmagasin på vår gård och så vidare. Han blev anlitad som skrivare åt minst två auktionsropare , kanske mest för sin vårdade handstil och sin kunnande i matematik.

Gårdsauktion på 50-talet

Fiske och skogen, som han vårdade väl, var hans stora hobby. Han såg mycket bra ut i sitt mörka hår, ett arv från vallonerna. Jag hörde aldrig mina föräldrar gräla , men en liten händelse blev upphov till en diskussion. En dag kom en norskregistrerad bil upp på vår gård, min mamma blev tillfrågad om ett vägval. Då kom pappa gående en bit ifrån, så kom orden som inte pappa borde hört, kanske inte mamma heller : “Är det eldste sönn deres som kommer där?”

Ju äldre vi barn blev ju större krav ställdes på oss , vår mamma tyckte nog att de var alltför stora ibland. Pappa åldrades som alla och blev nog lite senil och en aning gubbsjuk med tiden, för att som den bortskämda hemmansägare han var, dö i mitten av nittiotalet.

Top