Bjärnum. Om man ska tro den skeptiska gruppen som åkte hiss i fredagskvällens musikal ”Livet är en musikal?”, så är nu frågetecknet uträtat. Livet kan inrymmas i en musikal. Jag instämmer tveklöst. Föreställningen bjöd på det mesta av vad livet innehåller; kärlek, hur ett barn blir till (storken naturligtvis), ungdomsrevolt, glädje, blod, svett och tårar, det bisarra, sång, dans och den oundvikliga döden. Skillnaden är att nästa kväll, då livet tagit slut, spelas musikalen upp igen, som om den vore odödlig.
Eleverna på Musikteaterskolan i Bjärnum bjöd den nästan fulltaliga publiken på en bejublad föreställning.
– Det här var riktigt bra, sade min bänkgranne när vi gick ut ur lokalen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De musikalskeptiska hissåkarna, Lisa Olofsson, Emelie Emanuelsson, Folke Narin, Linnea Kennryd, Jessica Strand och Emilia Hedman.

Akt 1
Föreställningen bygger på fem olika musikaler. Sex malplacerade figurer uppträder i mellanakterna. De är malplacerade därför att de egentligen, var och en, hade helt andra förväntningar. Där fanns en polisaspirant som var kallad till Polishögskolan, en sjuksköterska som skulle till sitt nya jobb etc. Bland dem fanns också en pipig gammal dam som visste att allt var bättre förr. Av en händelse så träffas de i hissrummet och trycker på hissknappen för sitt avtalade möte. Istället hamnar de mitt i en musikal… och de är inledningsvis mycket skeptiska.
Manus är skrivet av Martina Wessman och Jonna Johansson. Rickard Skagerstrand regisserar tillsammans med manusförfattarna. Liveorkestern sitter på ett finurligt sätt under scenen, men är ändå i blickfånget. Jörgen Stridh svarar tillsammans med ljud-och studioteknikerna David Asker, Davi Cuncha Gatica, Daniel Thorisson och Melker Djurstedt för ljud och ljus.

Josefine Holmqvist, Lisa Johansson och Matilda Bergström inledde med en svängig och färgglad ouvertyr.
Kristina från Duvemåla
Wilhelm Mobergs romanfigurer, Kristina och Karl-Oskar, lämnade inte bara Sverige. De lämnade också böckernas värld och blev musikal på scen. Miljoner besökare har sett berättelsen om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland, utvandrade till Nordamerika.

Karl-Oskar, Robert och Kristina i ”Nej”.
I första scenen berättar en blodig Robert (Jimmy Gigg Lundin) att han blivit slagen av sin bonde. Både han och Karl-Oskar (Erik Pettersson) vill emigrera till Amerika. Kristina (Sandra Gidlöf) svarar med ett ”nej”, vilket också är namnet på första numret. De för oss varsamt och finstämt in i musikalens handling. Johan Hall fortsätter med en fin tolkning av ”Lilla skara”, de utsatta smålänningar som beslutar sig för att verkligen flytta.

Johanna Håkansson som Ullrika
Ullrika från Västergöhl, framförd av Johanna Håkansson, får publiken att tända till ordentligt med ”Aldrig”. Hela ensemblen äntrar scenen då ”Vi öppnar alla grindar” och resan mot Amerika tar fart. Ombord på amerikabåten blir det dramatiskt då man upptäcker ”Löss” ombord.

Marianne och Ulrika misstänks. Kajsa Jonshede, Sandra Gidlöf och Johanna Hinz agerar mycket övertygande och manfolket måste hålla dem isär .
Löss
”Vildgräs” och ”Överheten” avslutar berättelsen. Nybyggarna, med Karl-Oskar i spetsen, berättar att Amerikas jord gett dem vad de hoppats på. I centrum står ett bord dukat med bröd, ägg, kött, frukt och grönt. Ljusteknikerna skapar ett nästan magiskt ljus i centrum av scenen vilket ännu mera understryker svenskamerikanernas framgångar. Den symboliserar möjligen också den frigörelse de upplever i det nya landet, efter många års missväxt och förtryck från kyrkans folk i Sverige?

Vildgräset blev till fina skördar
Spring Awakening
Ett par hissåkare gillade Kristinas utvandring. Den gnälliga damen tyckte fortfarande att det var bättre förr. Ensemblen gör ett nytt försök att blidka dem med Spring Awakening, som hade världspremiär på Broadway 2006. Vi har kunnat se den på svenska scener också, i Karlstad, Malmö och Helsingborg.
Berättelsen är mycket mörk och kretsar kring tonåringars sexualitet under 1890-talet samt deras uppror mot stränga lärare och orättvisor. Det hela slutar med ond bråd död.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tonåringen Wendla vill veta hur barn blir till Beatrice Lindskog Hultkvist och Anna Berglund
I ”Mamma 1 och 2” ställs frågan hur barn blir till. Att våren börjar knoppas i ungdomarna känns när Anna Berglund, Angelica Gustafsson, Sofie Bergman, Eva Liedholm, Ellen-Maria Broman, Emelie Emanuelsson och Malin Hansson Dahl erövrar scenen och tvivlar på storken. Mammas svar att det bara gäller att älska pojkvännen av hela deras hjärta känns bättre. Men frågan känns inte helt besvarad. Det leder till ungdomliga experiment som slutar med graviditet. Svaret finns delvis i Christopher Cederholms fina framförande av ”Allt vi vet”.
Moritz (Folke Narin) får en riktig örfil av magistern och bryter ut i en stark tolkning av”Vilket jävla liv”.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Moritz Jesper Petersson
Höjdpunkten för mig var ”Lyssna på vad min kropp har att säga” med Anna berglund och Christopher Cederholm, kärleksfullt och ömsint. Sen kommer den hoppfulla”Åh, jag tror” med stor ensemble för att avslutas drastiskt med ”Helt jävla kört” framförd av Eva Liedholm och Elin Iversen.
Publiken applåderar och stampar i golvet och de sex i hissen visar lite mer acceptans för musikalen som ett uttrycksmedel.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Niklas Månzén, Christopher Cederholm, Elin Iversen, Eva Liedholm, Sofie Bergman och Pontos Larsson.

West Side Story
Första numret är ”Jet song” i ett fint dansnummer med David Timonen. West Side Story sattes upp första gången 1957 på Broadway. Jag uppskattade scenografin, där man trots liten golvyta, genom hastiga flyttningar av bl.a. några grindar förstärker karaktärernas känsloskiftningar. Den fina musiken, skriven av Leonard Bernstein, får en riktig ”stuns” av liveorkestern.


Jennifer Peña framförde en eldig ”Vem vet” innan det blev dags för ett fint dansnummer med Lisa Olofsson som vokalist i ”I feel pretty”, stepnummer med många dansare på golvet. Härlig takt och rytm!


Viktor Johansson gjorde också en fin insats i välkända ”Maria” som följdes av ”En man som han” och avslutades med ”I natt” sjungen på ett utmärkt och medryckande sätt av Lovisa Sundling och Therese Wikström.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lisa Olofsson

Paus med intervju
I cafeterian möter jag Emma Johansson från Markaryd och Lena Djurstedt från Södra Vi utanför Vimmerby.
– Jag är kompis med Kajsa Jonshede, säger Emma. De är så duktiga på scen. Sjunger bra och agerar fint. Jag gillade Spring Awakening allra bäst.
– Jag är mamma till ljudeleven Melker Djurstedt. Han är egentligen musiker men har fått prova på studion här, säger Lena Djurstedt. Inte trodde jag de var så här proffsiga. Det är imponerande.
Jan Thomas Bergström, som sitter vid ett annat bord, instämmer.
– Jättekul att komma hit. De är verkligen ambitiösa, säger han.

Lena Djurstedt och Emma Johansson
Bakom scenen möter jag fyra artister.
– Det känns bra. Men vissa scener är så starka att jag ibland får tårar i ögonen. Det är svårt att behärska sig. Vi skall ju agera så att istället publiken får nära till tårarna. Men det är något jag får lära mig, säger en av dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

Elin Iversen, Madelene Nilsson, Johanna Hinz och Angelica Gutavsson

Vi väntar på andra akten. Fortsättning följer.

Halka mindre vägar,  broar