Tisdagens föreläsnings och diskussionskväll på Vittsjö allaktivitetshus under rubriken ”Livet bakom, Livet bortom – En föreläsning om ”allt det där andra” du inte hör om droger och kri-minalitet” var enligt arrangörerna x-cons Hässleholm och Vittsjö allaktivitetshus en mycket lyckad tillställning. Ett drygt hundratal åhörare samlades under tisdagen i Vittsjö allaktivitets-hus för att lyssna på, ta del av och diskutera olika perspektiv på missbruk och kriminalitet.

Några av kvällens ämnen var: Vilka tankar rör sig hos missbrukare och kriminella före, under och efter ett avslutat missbruk eller ett avtjänat fängelsestraff? Vilka signaler bör man som förälder eller nära anhörig vara uppmärksam på om man är orolig för att barn och ungdomar i ens närhet riskerar att hamna i en negativ beteendespiral?

Kvällen inleddes med information från kriminalvården. Raimo Gedda, anställd vid Bergaan-stalten i Helsingborg och med tidigare erfarenhet av behandlingsarbete för ungdomar redo-gjorde för vilka metoder och redskap kriminalvården arbetar med för att behandla och rehabi-litera unga som tidigt hamnar inom kriminalvårdens försorg.

Därefter fick åhörarna ta del av den verklighet och den kamp många med missbruksproblem och kriminalitet bakom sig dagligen går igenom i sin strävan efter att återgå till en hederlig vardag. Philip Gagnemo och Kimmo Henrik Andersson från föreningen x-cons talar mycket öppet och gripande om den kamp de dagligen måste gå igenom för att hålla sig fria från kri-malitet och droger. Föredragshållarna valde att inte lägga så mycket fokus på sin tid som missbrukare utan valde istället att belysa alla de hinder och svårigheter som finns i en återan-passning till samhället, inte minst synen på f.d. missbrukare från samhället sida självt. Även på vilket sätt deras omgivning påverkats och hur mycket man som missbrukare missar under tiden då drogerna betydde allt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en stunds fika avslutas kvällen med familjeperspektivet på missbruksproblematiken. Mayna Gagnemo, Philips mor, delar med sig på ett mycket ärligt, men samtidigt självkritiskt sätt hur man som förälder till en missbrukare lever i ett fullständigt kaos. Att ständigt leva i ovissheten om var ens barn är eller vad han gör, om han lever eller är död. Att brottas med moderskänslor av omsorg och beskydd samtidigt som man vet att ens barn måste ta konse-kvenserna av sitt handlande. Essensen i hur man bör agera som förälder är att i ett tidigt stadi-um gå in och agera just ”som förälder”. Vid minsta oro eller misstanke bör man agera och konfrontera sitt barn. Att gå på magkänslan och kanske kontakta de sociala myndigheterna och få hjälp med ett drogtest eller en behandlig. Det är bättre att förhoppningsvis ha fel i sin misstanke och oro än att för resten av sitt liv ångra att man inte gjorde något.

Föreläsningen var enligt arrangörerna mycket lyckad. God uppslutning och många bra och intressanta frågor kring ett angeläget ämne.



Halka mindre vägar,  broar