VERUM. Arne i Malseröd eller tidigare Arne i Vejshult har nog många hört talas om. Vem är då denne Arne? Jo, det är grundaren av Arnes Motor i Vittsjö, det är den tidigare hemvärnschefen och numera pensionären som inte lever direkt pensionärsliv i tämligen nyuppförda villan i Malseröd mellan Vittsjö och Verum. Intresset för skogen håller i sig och han har fortfarande serviceuppdrag åt skogsarbetare som får sin tilldelning av bensin och tillbehör som levereras i skogskojan.

Arne Gunnarsson i Malseröd.
En gång i tiden under mitten av 1920-talet föddes Arne Gunnarsson i Farstorp församling men följde med sina föräldrar till Skulkarp, Björnholmen och slutligen till Vejshult där byavägen slutar. Sin skolgång tillbringade Arne i Hårsjö skola med Agda Svensson som lärarinna. Hon undervisade i sex klasser, några samtidigt och det var gammaldags god ordningen i skolan. Rottingen fick Arne känna av en gång då det var pallning av äpplen med efterföljande äppelkrig! Arne hade tydligen läshuvud då han inte läste läxan en enda gång men det var drygt i skolan innan klockan visade lektionens slut. En dag skulle en förälder läxa upp lärarinnan men han blev utkastad av lärarinnan genast han kom innanför dörren. Efter konfirmationen var Arne dräng och det var inte någon åtta timmars arbetsdag. Morgonsysslan var att utfodra hästarna klockan 05 och sen fortsatte arbetsdagen i skogen under vintern och på lantbruket under sommaren. Klockan 21 skulle hästarna ha sitt nattfoder för att vara i bra vigör till nästa dags arbete.

BLICKARNA PÅ GUNBORG

Vyerna vidgades och då Arne var 16 år anställdes han hos Knut Persson (Grus Knut) med allehanda sysslor. Ved skulle levereras till olika ändamål och andra sysslor hörde till vardagen. Ett hus skulle rivas för att bli till eldningsved och det var då han för första gången fick ögonen på sin blivande hustru Gunborg. Efter hand blev det mjölktransporter till Vittsjö mejeri och då hade Arne inte fyllt körkort. En dag kom dåvarande fjärdingsmannen Wester till mejeriet för att hämta sin dagliga ranson av mjölk. Han såg Arne bakom ratten på mjölkbilen och rusade dit: ”Ser jag dig köra en gång till så skall jag ta hand om dig”.

Detta var kanske en av de få gånger som Arne kände lite rädsla i kroppen? På 18-års-dagen uppsökte han bilskollärare Oskar Johansson och undrade försynt om det fanns möjlighet att få tag i körkort så snabbt som möjligt. Jo det fanns en plats ledig dagen efter för uppkörning i Ängelholm. Några körlektioner behövde inte Arne då kan kört både personbil och lastbil under de två senaste åren. Arne fick beskrivning hur uppkörningen brukade tillgå: Provet bestod i att backa uppför och runda en sten i vägkanten och sedan var det att köra de få metrarna till startplatsen. Detta var dagen efter 18-årsdagen! Efter några dagar kom förarbeviset och det kostade allt som allt 35 kronor.

Tillsammans med en kamrat köpte Arne en lastbil och började med mjölktransporter från lansbygden till mejeriet i Vittsjö. Efter dessa transporter blev det hämtning av kalk till lantbrukarna. Där hämtades halm och melass till foder åt kreaturen och det blev några decemberturer med julgranar och granris till olika städer.

MUCKADE SOM FÄNRIK
.
Det var ingen direkt lukrativ rörelse och då Arne åkte in i lumpen såldes lastbilen. Tydligen visade han goda kunskaper inom militära verksamheten och han blev uttagen till underofficersutbildning och senare till officersutbildning. Efter utbildningen fick han anställningar på olika regemente för att utöva sin inlärda kunskap. Det blev Karlberg, Eksjö och Ystad. Hemma i Malseröd gick Gunborg och väntade på sin Arne. Arne lade av militäruniformen och gifte sig med sin Gunborg 1952. Årets tidigare, 1951 arrenderade de Gunborgs fosterfars hemman i Malseröd som de senare förvärvade.

Arne har svårt för att vara sysslolös och 1954 började han verksamheten att ogräsbekämpa hos lantbrukarna under flera år framåt. Som extraknäck startade Arne motorsågsverkstad 1962 i gamla lokalföreningens byggnad (numera El-Olle). Han ansåg det nödvändigt att delta i någon kursverksamhet med tyngd lagd på säkerheten fast han var helt självlärd inom branschen. Denna verksamhet har utökats och numera är det Rune Gunnarsson som äger Arnes Motor vid Hässleholmsvägen.

Samtidigt som Arne trappade ner motorsågssidan började han som serviceman åt Skogssällskapet där han som mest hade 24 skogskojor att serva med bensin, olja, filar och det som var förbrukningsvara hos skogsarbetarna. Numera är det enbart två kojor som servas. Telefonen ringer att något saknas och då sticker Arne och Gunborg i väg ut på skogliga vägar.



Arne Gunnarsson demonstrerar den populära ”Järnhästen” vid en skogsdag

HEMVÄRNSCHEF I 14 ÅR

Arne Gunnarsson tillträdde som hemvärnschef 1970 med löjtnants grad då han redan hade utbildningen som officer från värnpliktstiden. Han åtog sig uppdraget efter en tids övertalning. Det var roliga tider med både humor och allvar i övningarna berättar Arne. Som mest var det 124 frivilliga som var engagerade i denna för hembygdens värn och försvar, fördelade på hemvärnsmän, sjukvårdslotter och förplägnadslotter. Det kunder bli strid/övningar i busken men det fanns också fasta försvarsobjekt som skulle försvaras i de stora skogarna. Övningar skedde även tillsammans med andra hemvärnsområde med A-styrka och B-styrka. Under blomstringstiden fanns till och med ett fullt fungerande fältsjukhus och lokaler var reserverade som samlingsplats om det värsta skulle inträffa.



Arne Gunnarsson överräcker ett pris till Folke Davidsson efter en tävling vid skjutbanan i Lehult.

Under åren som hemvärnschef inköptes den gamla skolan i Björstorp som blev hemvärnsgård men en särskild förening fick bildas för att bli ägare till fastigheten. Det skedde stora förändringar och renoveringar med fastigheten som stått oanvänd i många år. Vid arbetsdagarna kunde det vara 25 personer som var engagerade med byggnaden eller såg till att det fanns mat på bordet. Hemvärnet i Vittsjö är numera helt nerlagt men en liten styrka finns ännu kvar i Hässleholm men för en tynande tillvaro

FLERA UPPDARG SOM ORDFÖRANDE

Innan Arne Gunnarsson blev hemvärnschef var han flitigt engagerad i FBU Frivilig BefälsUtbildning som hade tämligen stor verksamhet. Med Arne som ledare var det trevliga och uppmuntrande samlingar där programmet höll sig inom den lägre militära utbildningen.

Sedan Arne lämnat den militära banan ansågs han lämplig som ordförande i Verum Bygdelag från 1976- 2007. Bygdelaget var aktivt och behövde pengar och arbetsinsatser till Bygdegården i Verum. Många frivilliga dagar och timmar utfördes och insamlingar gjordes i skilda lägen. Med frivilligt arbete och lite kontanter upprustades Bygdegården för 380 000 kronor och är i dag en flitigt utnyttjad lokal för olika sammankomster. Dessutom byggdes en modern dansbana och på sommaren sker där dans på lövad bana.

Röda Korskretsen i Verum engagerade Arne som ordförande under åren1972- 2007 och verksamheten förde en blomstrande tillvaro. Årligen hålls där en auktion för att stärka föreningens ekonomi.



Arne Gunnarsson underhåller gästerna vid en träff med Röda korset i Verum.


Som pensionär blev han snart ordförande i SPF och hade detta uppdrag till 2010. För cirka tio är sedan överlät makarna sin gård till en dotter och samtidigt uppförde Gunborg och Arne en villa intill gården.

Numera är det huvudsakliga uppdraget att verka som kassör i vägsamfälligheten och han är engagerad som kyrkvärd i Verum kyrka. En fritidssysselsättning är aktivt deltagande i Verumskören.

Dagliga sysselsättningen är vedbärare till öppna spisen som förser hela villan med värme. Eldningen sköter makan Gunborg om av paktiska skäl!