ADDIS  ABEBA

Huvudstaden såg ut som senast i februari 2011. Churchill road är stor och pampig med bankpalats och höghus för de rika. Märkligt  att namna huvudgatan efter en engelsk premiär minister. Om jag varit med i en namnkomitte så skulle jag föreslagit Menelik avenue. Varför inte vara lite nationalstolt? -Men -  ganska mycket slum innan vi kommer fram till B V gamla missionsstation. Fast byggaktiviteten tycks nästan ha ökat, sen sist. Jättekranar för höghus-bygge  i rika delen, men även i slummen röjs det. Skjulen rivs och jättestora byggnader ersätter. Det verkar som om Etiopiens regering avser förnya sin huvudstad. Så är jag då framme  vid  EELC's  område  och  Ato Endale, generalsekreteraren, välkomnar och är lika trevlig som vid tidigare besök.

HARAR

Att hälsa på Elsie  och Sture är ju en av anledningarna till besök. Kyrkan närmar sig sin fullbordan. Sture har ritat en fin kyrka och detta särskilt invändigt. Bygget går  på högvarv för invigning skall ske 11  mars  men  en okulär besiktning ger vid handen att här gäller att ligga i.

Sture avsynar källaren                              Nya Kyrkbänkar tillverkas

Andra kvällen ringer Torsten. Det var mycket länge sedan jag sett honom.

TORSTEN

Torsten var kusin Anders sista barn född -56 och mitt minne av honom var nästan obefintligt. Torsten arbetar f.n. på Sveriges ambassad i Addis A.  med främst landsbygdsutveckling och främjande av företagande. Och har arbetat med samma frågor i Zambia och Kenya de senaste tio åren. Jo vi bestämmer träff i Addis A. på ”mitt hotell”. Där berättar då Torsten om att ett hus byggt av fader Anders på 50-talet hotas av Etiopiska vägverkets grävskopor och undrar om jag har någon ide` om att kunna flytta huset. ”Tja”, blir svaret, ”Det fordrar nog en mindre besiktning”. Antyder jag. Men Torsten är gentil. Han har ordnat ett ”gäng” av tre övriga medföljande och nu bjuds på sightseeing under den ganska långa vägen till Kofale. Platsen där Torsten upplevde stor del av sin barndom. Vi åker till,  förmodligen Etiopiens enda skogsskola, där vi logerar två nätter och gör utfärder i närliggande reservat, som räddats undan den avskogning som drabbat landet de senaste åren. Vi möter inga lejon men apor och sällsynta fåglar kretsar kring oss och det ges även lite tid att bekanta sig med övriga i sällskapet. Olle Ljungman är läkare och arbetar i Addis A. Och under sina trettio år i Afrika har han verkat i Guinea Bissau, Sejchellerna, Uganda, Tanzania, Rwanda, Burundi, Somalia, Somaliland, Mozambique  och slutligen nu Etiopien. Till släkten ,kusin, räknas Staffan Ljungman prästen i Osby på sin tid. Och så  Wiveca  Holmgren  Controller på ambassaden i Addis  A. Bengt Herring var näste deltagare i våran safari. Är pensionär medan frun jobbar på ambassaden och de bor i Addis. Har ett  38 årigt förflutet i olika delar av Afrika bl.a. i Kongo. I utfärden ingår så även besök vid varma källor som nås genom en mindre omväg. Både bassängvattnet och duscharna är riktigt heta, och både jag och Torsten klarar av hettan medan övriga sällskapet avstår och dricker  varsin öl i stället.

KOFALE

Huset är 15 m. långt och 5 m. brett och verkar ha en god stomme av trä. Står på pelare av trä med termitskydd i form av kragar och det verkar ha fungerat. Ser inga angrepp. ”Flytta huset”, ja det fodrar lite tankeverksamhet ! Men det får jag återkomma till vid ett senare tillfälle och i så fall blir det en resa i mars. Kofale har en stor majoritet av Islam. Minareter och moskeer kantar vägen allt mera frekvent ju närmare Kofale vi kommer. Men en mindre församling av kristna finns. Kanske mycket genom Martas och Anders verksamhet där på 50- och 60 – talen. Jag deltar i söndagens högmässa. Det är ungefär en halvfull kyrka men när jag är framme och tittade på deras kyrkorgel så står det Hessleholm på denna. Fast påpekar organisten vi har nu även en modern ”japan” keyboard tror jag det heter. Och den användes även vid psalmsången.

Forts följer