EMMALJUNGA. Utan absolut gehör,sångröst eller musiköra, blir jag “drabbad” av “ståpäls” varje gång jag hör något underbart. Jag tänker inte skryta eller räkna upp de gånger musik och sång gett mej mest njutning. Men ändå i Sverige har “Kristina från Duvemåla”,”Såsom i himlen” och “Chess” framkallat en nästan total verklighetsflykt.

 

Men en gång på Teneriffa, som jag besökte ensam efter ett avslutat förhållande, blev jag “drabbad.” Det är nog gott och väl 40 år sedan men “Minnet” kommer aldrig att försvinna. Besökte en uterestaurang. Mörkret hade för längesedan lagt sig och en otrolig stämning infann sig när ett ungt par sjöng Memory “Minnet”ur Cats samtidigt som de dansade i strålkastarljuset nästan vid mina fötter. Det tog mej så fullständigt så det var med möda jag tog mej till mitt rum. 

Just nu har jag fått återfall av julkonserten “I Juletid” i Verums kyrka fredagen den 10/1. Den blev en chock för mej , en alldeles underbar sådan. Från den absolut främsta platsen i kyrkan fick jag en enorm upplevelse när Magnus Johansson och Marcos Ubeda spelade upp till sång med Debbie Louise. Att Magnus och Marcos var gudabenådade visste jag, men att en stjärna skulle födas alldeles framför mina ögon, ingen nyfödd stjärna, men hon var så lysande i sina tolkningar av “Time To Say Goodbye”, “O mein Papa” och “O helga natt”, fullständigt hänförd kunde jag ledsagas ut av min kvinna.