VITTSJÖ. I dag har jag gjort ett utbrytningsförsök. Det lyckades, men med lite dåligt samvete.

Jag har kört till Markaryds fiskbil och inhandlat godsaker för kvällen. Det är ju ändå Valborgsmässoafton. Alla höll avstånd.

När jag körde till Markaryd lyssnade jag på radion. Radio Kristianstad hade en inspelning om en 18 årig pojke som kommit till Sverige som ensam 9 åring. 
Hur han har levt under dessa 9 år i Sverige framgick inte men han var på väg till Kastrup för att möta sin mamma och sina fyra syskon. 

Mamman och syskonen hade under en lång tid försökt att komma till Sverige men nu först hade det lyckats. Glädjen var så klart total.

Då slog tanken mig att jag och många med mig saknar ju så våra barn och barnbarn och vänner.

Att anpassa sig till den tillfälligt nya tiden är inte så lätt. Vi kan inte umgås som vi är vana vid, men vi har skype och telefoner och så hoppas vi ju på att kunna mötas fram på höstkanten.
Jämfört med 9 år är några månader inte så lång tid.