VITTSJÖ. Jag har åkt här ett antal gånger med bil men också cyklat runt lite vars stans och tanken har då kommit upp, vilket slit de föregående generationerna har gjort i det tysta.

När vinterarbete kunde vara att plocka småsten, eller att fixa enestörar som senare skulle användas till beteshagar.samt när gräset slogs med lie.

Vilket slit dessa stengärden har varit för de personer som bodde på landet eller de som var inhysta dagsverkare. Plocka och forsla fram tunga otympliga stenar som sedan skulle lavas upp till ett stängsel som höll inne/ute djur. O naturligtvis skulle det byggas på höjd men också på bredden, enklare eller lite finare. Men att få stenarna ligga kvar var ju även de ett verkligt stenarbete,ett pysslande som sysselsatte ett antal. Många av dessa stenarbete finns kvar än idag helt fantastiska att beskåda.

Man ser var alla dessa små åkerlappar fanns, fast idag så är de flesta åkrar planterat med granplantor där skogen har återtagit sin del av naturen igen. Idag har stengärden fått en ny era, på vissa småvägar har någon eller några rensat framför och på så sätt lyft fram detta hantverk som än idag håller.

Nu i tidig sommar dag så blommar det rikligt med högt gräs intill en gärdsgård som är gjord med eneträ också en vacker skön syn. Naturligtvis lättare än stengärde men här skulle flera beståndsdelar till för att hålla allt på plats. Dessa enestörar höll i många år, eftersom barken skulle vara kvar som en extra åtgärd, längre hållbarhet även då. Ett bra tänk redan då, de var bättre på att återvinna allt på den tiden. Idag finns det flera handelsområde just för enestörar men också kurs hur man tillverkar och utför dessa vackra ting.

Sedan kom det andra staket som satts upp runt om egna trädgården oftast målade i röd färg men med en vit tipp upptill iallafall på landet. Där tippen kunde vara i olika utförande men ändå med vit tipp. I min barndomstrakt fanns dessa staket vid varje torp o hus, som jag förknippar mig med att innanför dessa staket fanns ett trädgårdsland med allt vad som behövdes för kommande tider. Ett väl så glatt staket tycker jag som för tankar och minnen bakåt

Idag när allt görs med maskin och tack o lov för det, att det har blivit mindre slitsamt. Idag slipper man att gå timmar ut o in för att vända höet med en tjuga för att det skulle torka och därefter kånka med till hässjan för att hängas upp. Samtidigt som någon skulle räfsa ihop allt, inget fick ju förfaras och när allt var torrt skulle det ju köras/bäras in på höstänget. De rök av det torra höet o man fick inte vara så känslig och på längre avstånd så doftar det underbart av nyslaget hö. En doft som tilltalar mig än idag bara doften inget av det andra. För uti vår hage där växer blå bär kom hjärtans fröjd.