Resor

ASELLA

Återfärden mot Addis blev nästan en repetition av färden mot Harar. Men ordf.  för EELC Qes Dawit Tufa skall till Asella och erbjuder skjuts med bil. I Adama (även Nasaret på kartan) möts vi, men då det är middagstid så går vi på lunch innan färden går vidare. Ett toalettbesök känns nödvändigt och en offentlig toa finns. Några dörrar att stänga finns inte och så verkar toan att vara för både damer och herrar för före mig är en dam. Tror att jag gått fel, men en herre bakom i kön försäkrar att allt är O K. Något toa-papper finns inte men på utvägen så finns det tvättfat med rinnande vatten.

GAMLA STAN

Det är ju inte helt ovanligt med en gammal kärna i många städer. Och så även i denna stad Harar. Stadens formella existens är från 1523.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En Muhamed gjorde staden till sin huvudstad i en mindre region runt om och startade även ett Jihad (heligt krig) mot de kristna i övriga Etiopien. De kristna bad Portugal om hjälp mot islam och faktiskt trots avståndet så tar sig portugisiska soldater in i landet och besegrar muhammedanerna. Detta  hände 1543.

LUNCH MED HELENA
Lite bortom Awash stannar bussen för uppehåll och lunch. Helena undrar om jag skall äta  lunch men då jag aldrig förut besökt någon Etiopisk restaurang så berättar jag det för henne. Berättar att jag känner mig så osäker så jag vågar nog inte. Detta imponerar nu emellertid inte på min platsgranne som något handgripligen tar mig i armen och så går vi in på matstället. ”Va jag ska ha? Nä ingen aning,” svarar jag en frågande Helena. ”Går det bra med injera?” Är nästa fråga. ”Äter allt ,”svarar jag för att säga något och något dölja min stora okunskap i sammanhanget.”Beställ du,” säger jag så.-  Så får jag då undervisning i om att äta i Etiopien. Först går vi in där vi kan tvätta händerna och sedan vi funnit ett bord så kommer maten in på en tallrik. Injeran är som en stor pannkaka som täcker hela fatet. I mitten ligger köttbitar av får och kyckling samt någon sorts ljusröd peppar. ”jag tror att pepparen är för stark för dig varnar Helena.” men jag genmäler att, ”jag gillar peppar.” Alltså inga bestick finns utan vi börjar att från varsitt håll att äta med fingrarna.

 

HARAR

 

 

 

Nä – min första hälsningsfras till Elsie och Sture blev ingen klassiker. Det blev en omfamning, men innan, före resan,  hade  Lennart Axelsson, Bjärnum,  rekommenderat hälsningen. ”Mr Bengtsson I presume”  alltså en travestering  på mötet 1871 mellan Stanley och Livingstone vid Tanganyikasjön. Nåväl – i den  ”klassen ” reser inte jag utan detta var ju en privatresa utan dessa klassiska förtoner. Vi går, tar taxi, går lite igen och så har vi platsen där nu Elsie och Sture, som volontärer på frivilligbasis , arbetar på att uppföra en kyrka. Den skall ersätta en äldre, träkyrka,  som termiterna har ätit upp. Därför byggs nu med stål och järn , cement och betong för att göra byggnaden mera tidsbeständig. Ritning står Sture för. Han har ett koncept som prövats vid ett annat kyrkbygge -  i Asella. En annan stad i Etiopien. En kyrka  där ,ritad och byggd av Sture.

MEAZA SEMEREAB.
Meaza Semereab  är kassör i EELC:s Etiopiska kyrka. Hon har en central funktion i sammanhanget med överinseende över övriga synoder i landet. Tillhörande EELC. Hon kommer och presenterar sig när jag äter min första frukost efter min första natt på kyrkans härbärge. Etiense  - ”köksan” hade fixat en frukost och ja – sannerligen  -  där var både havregröt och ett kokt ägg. Och en kopp kaffe att avsluta med. Tydligen ”visste” hon vad besökande svenskar gillade  -  eller var det ren tur för min del. Under måltiden kommer en dam in och presenterar sig som Meaza. Jo – hon är ”företagets” kassör. Hon sitter ner och vi försöker kommunicera så gott vi kan på det här ”världsspråket” som ju är Engelska. Jag griper tillfället i flykten och undrar om hon inte skulle kunna visa mig lite runt inom kyrkans domäner som finns i omgivningen. Hon antyder att egentligen är hon upptagen med sitt jobb, men O K det skulle kunna gå för sig.