Gert Svensson

Skogssnäppa heter på latin Tringa ochropus och är en liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor.

I Sverige häckar Skogssnäppan över stora delar av landet, men mest i söder.
Skogssnäppan är en skogsfågel som häckar vid tjärnar och kärr i barrskog. Den är inte särskilt social, även om små grupper ibland samlas i områden med tillgång på föda. Skogssnäppan kan ofta påträffas i ganska slutna biotoper som andra vadare ofta undviker då de föredrar mer obehindrad överblick omkring sig. Skogsnäppan livnär sig av små ryggradslösa djur, främst insekter och deras larver, som den plockar upp ur leran vid kanten av vattnet.

Gulsparv heter på latin Emberiza citrinella och är en stor och långstjärtad sparv inom familjen fältsparvar som förekommer över stora delar av Europa och i Väst- och Centralasien.

Gulsparven är 15,5-17 cm lång och har ett vingspann på 23-30 cm. Vikten kan uppgå till 30 gram. Den är lång- långstjärtad och i alla dräkter har den en ostreckad rödbrun övergump och gula inslag i fjäderdräkten. Den adulta hanen har i häckningsdräkt ett lysande gult huvud och strupe, med ett smalt mörkt ögonstreck bakom ögat och ett ganska långt mörkt mustaschstreck. Buken är gul medan bröstet och kroppssidan är rostbrunt med fina längsgående streck. Ovansidan är övervägande brun och kraftigt svartfläckad. Den adulta honan har en liknande fjäderdräkt året runt och är mindre kontrastrik och mer brunfärgad och kraftigare streckad undertill än hanen. Hon saknar det lysande gula huvudet men har ändå tydliga ljusgula partier som exempelvis strupen. Vintertid påminner hanen och honan mer om varandra.

Ejdern är en av de största dykänderna och mäter 60–70 cm. Den är kraftigt byggd med kort hals, stort huvud utan knöl och en lång kilformad näbb som är fjäderbeklädd på sidorna, från näbbasen fram till näsborrarna. Ejderns huvudprofil är karaktäristisk och näbben bildar en rak linje mot pannan, speciellt hos nominatformen mollissima medan andra underarter som borealis kan uppvisa en mer markerad panna, se nedan. De fjäderklädda näbbsidorna lämnar två bara kilar som sträcker sig upp mot ögat från övernäbben. Dessa kilar sväller hos hanarna i varierande utsträckning under parbildning och häckning och krymper sedan igen. Kilarnas form är karaktäristisk för vissa underarter.

Kråkan är en fågel i familjen kråkfåglar. Många internationella auktoriteter delar numera upp kråkan i det två distinkta arterna gråkråka (Corvus cornix) och svartkråka (Corvus corone), medan andra auktoriteter, exempelvis Sveriges ornitologiska förening, fortfarande behandlar dem som underarter av samma art, och som då bär det vetenskapliga namnet Corvus corone.

Under häckningsperioden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Kråkan bygger sitt bo i höga träd, i Sverige i slutet av mars eller i början av april. Gamla bon repareras ofta och används på nytt.

Snöklocka heter på latin Leucojum vernum. Den kallas även för klosterlilja och är en amaryllisväxtart som beskrevs av Carl von Linné.

Snöklockan blir 15 — 20cm hög och luktar gott. Den vita blomman har 6 kalkblad, alla lika långa. Blomningstiden är april — maj. Lökar sätts bäst på hösten. Bladen ser ganska lika ut hos båda arterna men blommorna skiljer.