Lördagskåseri...

Gräsänkling

Att vara gräsänkling några dagar har inget med gräsmattor eller annat trädgårdsarbete att göra. Utan det betyder att en man lämnats ensam på grund av att hans partner känt sig kallad till viktiga uppgifter.

Visst finns det "gräsänkor" men det är en helt annan sak, de vet allt till exempel hur man sätter i ny toarulle, -hur man sorterar soporna, -brassar lite mat och så vidare.

I mitt fall är det uppräknade en ren lapsus, -nej, för mej är saknaden det stora och allting överskuggande. Flera gånger om dagen räknar jag timmar och dagar tills väntan är över. Ett bra botemedel är att försöka färdigställa planerade ändringar både ute och inne.

Att somna ensam går väl an, men att vakna med en tom säng bredvid sig känns som en öken, även om man vet att plågan snart går över.

 

Missriktad hjälpverksamhet.

Det skickas kläder och pengar till länder med brist på det mesta. Men hur ofta är det någon som kollar vad som sänds och vart dessa "gåvor" hamnar?

En del saker samlas in mest för att freda insamlingens dåliga samvete. Det har gått lastbilslass både hit och dit, på senare tid mest till Polens gräns mot Ukraina för vidare befordran in i krigszonen. Men vet någon hur mottagandet går till. Behovet är säkert stort i många länder.

Men att som vissa hjälpverksamheter sänder osorterade klädesplagg till länder som håller på att dränkas av dessa klädsopor är väl en form av missriktade hjälpverksamhet. Det har visat sig det finns länder i Afrika som tigger och ber "sänd för Guds skull inte mer kläder, vi drunknar".

Genom att sända några halvt odugliga kläder som hjälpverksamhet, ger ingen friplåt till himmelriket.

En "sann" givare är en glad givare.

 

Nyupptäckt uppvärmning.

När min far övertog föräldragården 1943 fanns i bostadshuset endast två sätt att få det någorlunda varmt inne. Praktiskt taget hade vi värme året runt då det i köket fanns en vedspis som gav god värme både för matlagning och uppvärmning året om. I ett av sovrummen fanns en liten kamin som gav lagom värme för sömn där.

Men vedspisen i köket levererade oftast värme till alla rum genom att dörrarna öppnades emellan de övriga utrymmena.

Då elen nådde denna del av Dalsland först 1947 så hämtades ofta lass efter lass från den befintliga skogen från träd som blev över vid avverkningen av massaved och timmer.

 

Jag skäms.
Jag skäms över mitt egna kön, över män som med stor elakhet plågar sina kvinnliga partner.

Detta sadistiska och i många fall direkt mördande sätt, föddes nog redan i världens begynnelse, men man behöver bara gå till början av trettonhundra talets England.
Där regerade Henrik den VIII han var gift åtskilliga gånger och lät halshugga sina kvinnor efter hand som han tröttnade på dem. Ingen ifrågasatte om han led av någon psykisk ohälsa.

I dagens händelser går tankarna till de fullkomligt idiotiska hedersmord, som till nästan hundra procent drabbar unga flickor och kvinnor som råkat förälska sig i män utanför folkrasen.

Jag skäms även över de män som genom ett djurs beteende driver sin partner till självmord, en kvinna som säkert tidigare givit honom ett gott liv med barn och en fin familj.

Är det kanske en rädsla för att kvinnorna med sin inneboende klokhet ska bli oss överlägsna i allt?

 

 

 

I väntans tider.

Mycket är sig likt år från år, men inte den service som firmor, sjukhus och annan vård borde lämna.

Om man ringer blir man hänvisad hit eller dit, vänta så och så länge, tryck på knappar för olika ärenden eller prata in ett meddelande.

Jag tror säljande firmor förlorar massor av kunder och pengar på underbemanning i sin växel.
En presumtiv kund hinner kanske tappa köplusten både en och två gånger.

Även inom vård och omsorg kan väntan bli lång. Jag tror de flesta har hört orden "din plats i kön är.." och så vidare.

Men med stort tålamod kan man få in en "fot" i rullorna. Då blir man väldigt väl behandlad inte bara i den framfusiga foten.