Lördagskåseri...

 

Vi gick i fängelse utan att passera gå. Inger kom in i mitt liv för att stanna i nästan tjugo år, hon gav mej mycken glädje men sorgerna blev betydligt större. Hon var oskuld, men åtrådde hett att förlora den hinna hon fötts med i maj- 41, så gick det som det gick, vi glömde kärleken och gick direkt på huvudrätten. Jag vet inte om man kan likna en relation vid en måltid, men då jag senare i mitt liv fick uppleva och njuta femrätters kärlek med kaffe efteråt, så förstår jag hur fel det blev den gången.

Wettergrenska konfektionsfabriken i Göteborg (i bakgrunden)

 

Manöverns och militärtjänstens slut.

Vi åkte skidor både på längden och tvären, med likadana träskidor som Gustav Wasa, ett milspår fanns uppåkt, där gjorde jag mina mest minnesvärda lopp någonsin.

Jag lyckades vinna tidstävlingen ena dagen för att komma sist nästa, fast då med armen ur led, samma som “spökat” tidigare i mitt liv. “Min överfurir” kallad “Döden” för att han exercerat en beväring till döds något år tidigare, hjälpte mej tillrätta med armen dock inte utan stora smärtor.

 

I äventyrens stad (forts). Femtiosju skedde mönstringen på Folkets hus vid Järntorget och mina planer på att få komma till F9 vid Säve blev verklighet. Dock inte som mekaniker, jag misslyckades med att sätta ihop en sönderplockad dynamo, mitt mekaniska sinne och den planerade räckte inte till.

Jag blev uttagen till räddningstjänsten som innefattade även brandförsvaret och viss vakttjänst. Så större delen av femtioåtta gick åt till militärtjänst, en tid i sus och dus med mycket lite disciplin, alla blev mer eller mindre förslöade av de låga krav som ställdes under dessa månader i “lumpen”. Alla var moraliskt nollställda och saknade motivation genom att befälen tänkte för oss, vi skulle helt enkelt tiga och lyda order.

 

Militärtjänsten på F9 Säve (fortsättning). Det blev verkligen mycket väsen när 35'an Frisk försvann. Lika mycket väsen blev det när vi skulle släcka en skogsbrand alldeles utanför flottiljområdet och nästan ingen av oss var nykter nog för att köra brandbilen.

Turligt nog var det söndag och jag hade min “vita dag”, så jag lyckades baxa ut den stora brandbilen och köra den till eldhärden, då kom nästa chock, bilens vattenbehållare visade sig helt tom!!! Nu var goda råd dyra och även min ära som “brandchef” stod på spel, men ofta när nöden är som störst är hjälpen närmast. Två fotbollslag (elvamanna) från plan lite längre bort avbröt sin match och kom till min stora glädje till undsättning och med gemensamma krafter och stora enruskor kunde elden släckas.

 

I äventyrens stad. Lite allvar blev det när Emma från Halmstad skyllde mej för att vara far till hennes väntade barn. Men då spelade slumpen in och förhållandet fick ett snabbt slut. Vi höll ihop fem kanske sex veckor och allt var grönt enligt henne. Jag har pessar viskade hon redan första kvällen i hennes lägenhet på Slottsskogsgatan och jag blev upplyst om hur detta fungerade.

Men efter några veckor kom bombnedslaget : Du ska bli far Johnny sa hon utan några blinkningar, i varje fall kunde inga sådana förnimmas i hennes ljusblå. Men som av ett under upptäckte jag falsariet.