Lördagskåseri...

 

I äventyrens stad (forts)

-För en artonåring var ju allt mycket spännande, som när jag fick följa med de mer rutinerade ”bellisarna” inom vår personal. Då kunde vi kolla hur det gick till i utkanterna av bangården. Till en början en mycket omtumlande upplevelse som senare övergick till en vedertagen ovana.

Från en äldre tjänsteman fick jag en historia, att det skulle för några år sedan funnits en hora som ville ha betalt av en ”bellare”, detta efter att hon upptäckt han ogenerande spejande. Det kan man väl kalla ett dubbelarbete i människans tjänst.

Jag upptäckte av en slump att vissa av dessa kvinnor stöttades av personal inom växlingen, de placerade sovvagnar eller cykelfinkor på undanskymda platser, jag kom dock aldrig på hur dessa” hjälpredor” avlönades, det kan nog ha skett ”in natura”.

 

 I äventyrens stad....

Eftersom jag inte fyllt arton år så saknades “styrlappen” i min plånbok, men det hindrade mej inte att ta truckkort både för drag och gaffeltruck, ganska snart. Fick sedan vikariera på resgodset under två och en halv månad. Under denna tid invigdes jag i storstadslivets både himmel och helvete, allt började inte så jättekul även om nog helvetet är lite värre.

I ett oförsiktigt ögonblick föll jag baklänges på en isfläck vid hittegodsavdelningen och vänster axel hoppade ur led. Det blev taxi till Sahlgrenska med svåra smärtor innan någon förbarmade sig ( det var långa väntetider även i januari –55), men till slut fick jag en spruta och axeln i rätt läge igen. Efter en vecka var jag åter på Centralstationen igen och efter att ha fyllt arton år fick jag jobba natt, det blev en treskiftslista som var mycket omväxlande.

 

Skuttet in i framtiden (fortsättning)

Det finns väl inga platser som begråtits så mycket som järnvägsstationer och deras vänthallar. Kanske är det just därför rälsen ser så rostig ut inne på de flesta stationsområden. Salta tårar föll på perrongen även denna annandag 1954 då jag och mor tog avsked för en tid. Vi hade gemensamt skjutit en gammal “Stabil” damcykel framför oss. Den var lastad med min lilla resväska, och var allt annat än stabil. Min väska såg nästan smärtsamt liten ut med tanke på att jag flyttade hemifrån. Det var sex kilometer till stationen så vi hann lufta våra innersta känslor under “resans gång” och det i ordens rätta bemärkelse.

Avskedet just i dag den 26/12 för 62 år sedan sitter kvar som ett vackert minne, trots att vi grät nästan hejdlöst, avbrutet då och då av min oro. Fanns biljetten kvar som SJ sänt, fanns min bankbok bland de få slantar jag lånat av mor och far till första hyran. I den mycket tunna plånboken fanns också lite matpengar som skulle räcka tills den första månadslönen på 482 kronor kom ( minus skatt 99 kronor) Persontåget för byte i Mellerud följde landsvägen en bit så jag kunde se min mor streta med den gamla cykeln, motvinden gjorde det svårt för henne att vinka, men försökte verkligen besvara min”sista” vi ses igen hälsning.

Min resa mot Göteborg (äventyrens stad ) fortsätter //Johnny

 

 

Skuttet in i framtiden; del 3

Jag tänkte på mina syskon som ju alla tre var yngre, de skulle nu få fler och tyngre sysslor eftersom det blev färre att dela upp dem på. Far hade länge motsatt sig mina flyttplaner, men till slut vikits sej, inför det hopplösa i att få ett drägligt jobb i närheten. 

Men mina tankar var nog mest hos mor som säkert skulle få det slitsammare nu.

Resan var som ett enda stort äventyr, varje station ett nytt kapitel. Resan gick alldeles för fort i mitt tycke och detta trots ivriga protester om det motsatta från mina "kupekamrater”. Jag hade ju åkt tåg till Göteborg som trettonåring på skolresan, så allt var ju inte helt nytt.

På perrong nummer sju väntade moster Karin som skulle öppna ett hörn åt mej i familjens lilla men helt nya lägenhet på Veckogatan i Kortedala. Detta var bara en nödlösning, för efter nyår skulle jag få tillträde till möblerat rum på Prinsgatan 7. Vi åkte spårvagn dit, bevakande min lilla väska innehållande delar av mitt gamla liv.

 

Smålänningen Eskil är en glad och pratsam varelse och det var därför det kändes lite jobbigt att på skogshuggningen i Norland och bo tillsammans med tystlåtne Hugo från Norrbotten. En lördagskväll hade Eskil beslutat få norrlänningen att lossa på tungbandet, så han hade köpt hem två flaskor brännvin och de två groggade. Eskil pratade oavbrutet. - Nu mår jag så bra så jag skulle kunna köpa hela värden! Då upplät Hugo sin stämma: - Jag säljer inte …!

En dam kom in i en djuraffär för att köpa en vattenskål till sin hund . Biträdet visade flera skålar och frågade : Ska det vara en med påskrift ”För hunden ”? - Det spelar ingen roll . Min man dricker inte vatten och hunden kan inte läsa.

Det ringde hos chefen för flygflottiljen och en ilsken damröst anklagade: Jo jag läste just i tidningen om era flygövningar och risken för ljudbangar, som kan orsaka skador. Så nu kräver jag att få ersättning för ett spräckt perspektivfönster! - Men snälla frun, svarade flottilchefen. Övningen äger rum först nästa vecka. - Jaså, jaha … Då ber jag att få återkomma då!

En restauranggäst åsåg hur en överförfriskad bordsgranne förgäves sökte träffa en köttbulle på talriken med gaffeln. När detta pågått en stund gick gästen fram till den överförfriskade, spetsade lätt en köttbulle på gaffeln och sa:- Så här enkelt är det ! - Den överförfriskade: - Ja Ja , När jag har tröttar ut den..

Derby Kristianstad Finding your local time... 1 Day Klicka