Lördagskåseri...

Göteborg på femtiotalet.
Jag var nog den naivaste människa som flyttade till Göteborg det året. Visst hade jag varit på skolresa dit i början av årtiondet, men nu, 1954 på annandagsjul flyttade jag verkligen.

Jag lämnade min mors avskedstårar på perrongen i Dals-Ed och möttes på Göteborgs Central av min yngsta moster, som vikit en plats åt mej i sin familjs lägenhet i Kortedala. Veckogatan 3 var adressen, stadsdelen var i det närmaste nybyggd.

Den första januari blev min adress Kungshöjdsgatan, men bara en kort period, för att sen bli Prinsgatan 7. Många personer och händelser gjorde mej snart till den man jag hoppats bli, saker som jag bara drömt om blev verklighet. Eftersom jag knappt visste vad som var fram eller bak på en kvinna, så blev det en stor händelse i mitt nya liv.

Det fanns en tid.
Mina kåserier har ofta handlat om enskilda händelser och så vidare. Men det fanns en tid i mitt liv som präglades av grannar och andra personer i vårt grannskap. Okej, jag föddes ..37 hos min moster i “Bruneberg” en liten del av Rölanda socken vid sidan av vägen mellan Dals Ed och Munkedal.

Senare flyttade jag med mina föräldrar till “Mellbyn” och ännu lite senare till gården” Kasene” inte långt från norska gränsen. !943 tog mina föräldrar över farfars gård “Lurketorp”som skulle bli mitt egentliga barndomshem.

Norgeresan (fortsättning)
Vi lät oss inte slås ner för den motgången, utan jag lyckades lossa ljuddämparen så den fick svalna Den fick, trots allt bagage, plats i bilen. “Vinmonopolet” var ingen höjdare, ett biträde som vi fick “pingla” eftersom vi var de enda kunderna. Urvalet var enkelt, men vi frågade lite hurtigt om de hade något som passade till grillkorv? Det blev lite rödvin som inte var alltför billigt i våra öron. Vi fick tips om en butik som kunde ha Plastic Padding och eventuellt lite smidig ståltråd. Med stort väsen brakade vi i väg dit efter beskrivningen och vi häpnade, de hade precis allt vi behövde.

När jag läser en bok, blir jag förflyttad i tid och rum
till en plats där jag aldrig varit.
Utan packning och biljett, utan väntan på flyg eller tåg
är jag plötsligt där!
Ser och känner allt framför mig; människor, landskap, färger och dofter.
Är mitt i äventyret med både sympatiska och osympatiska människor,
som jag tar ställning till, för eller emot. Ingen klandrar mig för det!
Deltar i slagsmål utan att skada mig, äter gourmetmiddag utan att bli tjock
eller lever på svältgränsen utan att vara hungrig.
Att läsa en bok är som att vara med i en film.
Är slutet ett frågetecken, funderar jag.
Är slutet tragiskt, blir jag ledsen.
Är slutet lyckligt, blir jag glad.............
tills jag börjar på en ny bok.

Norgeresan (fortsättning)
När jag ser tillbaka på vad som hänt sen de dagarna för nästan precis 50 år sedan, så kan jag inte förstå allt som jag upplevt sen dess. Mina barn har hunnit bli mellan 50-60 år alla tre och min f.d fru död sen många år.

Men nu hade vi kommit in i Norge med sikte på Oslo, vi svalde förtreten med det som tullen tog och glädjen kom tillbaka. Det var ju tidigt på sommaren så campingplatserna var långt ifrån fullbelagda, så efter några mil hittade vi vårt paradis vid en namnlös sjö. Vi reste vårt lilla och skamfilade tält och badandet tog över för våra barn, ja för hela familjen.