Lördagskåseri...

Hängslen är en utmärkt uppfinning!

I många år gick jag med obehag i magen på grund av olika sorters livremmar. Då god aptit ofta gjorde att midjan då och då försvann och livremmen drogs åt alltmer. Numera sägs det ofta i besparings syfte att nu får man dra åt "svångremmen", men i verkligheten är det negativt för magsäcken.

För några år sen fick jag hängslen i present och sedan dess är det bara detta som gäller. På bilden ser man att de gör reklam för snickarverktyg, detta har gjort att folk har frågat om de är till salu även i utlandet har jag fått anbud.

Jag tänker ofta på vad Gunnar Sträng sa när någon frågade honom om, "varför har du både svångrem och hängslen" Svaret blev ”-så klart för att hålla byxorna uppe"!

Jag är nog vad folk kallar en "kladdsnickare" men mina första och ännu dugliga hängslen gör mig påmind om vad både min far och bror åstadkom som duktiga snickare.

 

Politisk styrning...

Barnvagnsförsäljaren och ori­ enteringsreportern Harold Persson från Emmaljunga var eh mångsidig person. Han skrev ori­enteringsreportagei flera decen­nier och var alltid positiv i sina omdömen. Var det alltför stora skönhetsfläckar på arrange­ manget brukade han avsluta med: "Kaffet i marketenteriet smakade bra". De som var initie­ rade visste då att tävlingen nog inte varit helt perfekt.

Harold var kvicktänkt och slagfärdig vilket följande historia kan belysa.

Det var Nordiskt Mästerskap i orientering på Själland i början av 1970-talet. På plats fanns som vanligt Harold. Där fanns även Arbetets legendariske cykel-, brottnings- och orienterings­ journalist "Bess" Svensson samt Bertil "Obon" Nilsson som då var kolumnist på Aftonbladet.

Emmaljunga = djurriket.

Kanske är det närheten till Småland som gör att vi här i Emmaljunga är både djur och fågelskådare. Ja, här bor även en mycket skicklig fågelfotograf, inte att förväxla med Vittsjös egen.

Det finns naturligtvis även en fara med delar av dessa vilda djur ur trafiksynpunkt, då väg 117 går rakt igenom och bitvis är mycket utsatt. Men för oss boende känns alla djuren spännande och glädjande.

Härom morgonen passerade ett lodjur vid vårt hus och vi börjar förstå varför kattbeståndet minskat här.

I stearinljusets sken.

Att födas på trettiotalet kunde nog vara lite riskabelt har det berättats för mej.

Jag föddes mitt i vintern hos min äldsta moster med hjälp av "Mockan" som jag senare kallade barnmorskan då mina yngre syskon föddes. Födandet skedde i stearinljusets sken, då det dröjde ytterligare sju- åtta år innan "elen" nådde denna del av Dalsland.

Vår lilla familj utökades under krigstiden och i skuggan av nazisternas invasion av Norge vars gräns gick endast några kilometer bort. En bror och en syster såg "dagens ljus" i både stearin och karbid lyktors sken och med "Mockans" hjälp.

"Elen" kom till vårt hus först efter krigsslutet, då min morbror som var åtminstone kunnig elektriskt i Norge gjorde oss upplysta. Senare blev gas, karbid och fotogenlampor samlarobjekt men det är en annan historia.

Karbidlampa

Jag minns särskilt väl 1947 då köpte mina föräldrar sin rumslampa med prismor och minst fem armar, som då varande en tioåring såg jag det hela som en seger över mörkret.

Kanske föddes redan där mitt intresse för lampor av olika slag. Men om elektriciteten blir en bristvara kanske man kan få även dö i stearinljusets sken.

 

Frisyr?

En längre tid har jag undrat över om Mittbena och Rödbena båda är fågelarter.

Mittbena på en hund Rödbena

 

Men efter hand och ju mer jag studerat kvinnors frisyrer, så står det klart för mej att "mittbena" är en frisyr som minst femtio % av dem anammar just nu.

Jag har inte hört något ramaskri från någon frisörska, frisyren måste ju vara enkel att skapa själv, eller har jag fel?

På många kvinnor passar "mittbena" alldeles utmärkt, på andra ser den ut som en utkammad mopp, om än ofta i varierande färg.

Tänk vad en trend kan skapa och ge både skönhet och tillfredsställelse.