Lördagskåseri...

Emmaljunga en plats att bo på
Historiskt sett har Emmaljunga funnits jättelänge och fungerat på många sätt.

Torvmaskinen på museet, Eskils sjö och nuvarande torvfabriken har ju sina rötter från tidigt 1900 tal.

Lort-Sverige på väg tillbaka...
På 1930-talet skrev Ludvig (Lubbe) Nordström boken med namnet Lort-Sverige. Boken satte verkligen ord på hur smutsigt det var i vårt land på den tiden.

Men jag börjar förstå att smutsen och skräpet börjar komma ikapp oss igen. Inte minst genom de kontakter jag haft med turister, särskilt under de senaste 25 åren. Vi märker kanske inte förslumningen själva då den smyger sig på oss successivt.

Äldre i huvudbonad kan visst köra bil.
Det har alltid pratats om folks mer eller mindre lämplighet att köra bil. Det senaste är väl om läkarnas påstådda sätt att se mellan fingrarna vid förnyande av körkort, myndigheterna menar att människor som har ett eller annat problem ställer till det i trafiken. Säkert har och kommer sånt att hända, vi blir ju varken yngre eller friskare med åren.

Lena-Maria Klingvall kan kontrollera fler saker än en bil utan armar.

Då tänker jag på de handikappade som efter slit och uppoffringar lyckats få körkort, där är vår sångerska, simmare och glädjespridare Lena-Maria Klingvall som saknar både armar och ett ben, en föregångare till att ändå ratta sin bil på ett säkert sätt.

”Se upp Trelleborg, nu kommer vi”.
Torsdagen den 1/8 startade vi en resa med Trelleborg som slutmål. Via Hässleholm,Hörby,Löberöd,Harlösa,Veberöd, Skurup och Abbekås nådde vi Trelleborg fram på eftermiddagen. Raderna låter nästan som ”korvstoppning”men ortsnamnen döljer små egenheter var för sig, loppisar,sevärdheter och matställen. Ändå bara en ”transportsträcka”i våra nyfikna ögon.

Så var vi i hamn i ordets rätta bemärkelse. Vi fick ett rum på sjätte våningen som våra presskort och den utmärkta hotellvärdinnan Freya hjälpte oss med. Även bilen fick en lämplig plats på markplan. Hotell Clarion Collection Magasinet, som ligger alldeles vid färjeläget, erbjöd oss en fantastisk utsikt och massor av frisk luft. Efter att vi avnjutit en god kvällsbuffé så kunde vi sitta på första parkett med fönstret öppet och se färjor komma och gå i det avtagande solsljuset.

EMMALJUNGA. Nästan trettioårig vänskap.
På samlarmarknaden i Markaryd 1991 träffade vi ett äkta par från Åtvidaberg, förtjusande människor. De åt äpplekaka med vaniljsås i vår trädgård och berättade om sitt samlande. Hon sökte det mesta som var speciellt, han Uppsala-Ekeby keramik till sitt privata museum. Efter att vi åter träffats, denna gång på Degeberga samlarmarknad, blev vi inviterade till deras hem med tillhörande museum. Sedan har vi haft stående årlig inbjudan dit. Numera är den fantastiska keramiksamlingen såld men samlingsvurmen består nu av kameror. Våra vänner har nu fyllt 91 år, men troligen finns det inga i hela världen som är så fantastiska.

När vi som vanligt besökte dem efter midsommar i år så möttes vi av deras underbara trädgård. Deras glädje över vår ankomst gick inte att ta fel på.