Stolt farfar (igen)
Martin och Amandha skulle fira nyår med oss hemma i Vittsjö. Vi såg direkt att det skulle bli att åka till förlossningen redan nyårsafton men Amandha tog det lugnt. Vi erbjöd oss att låta henne föda hemma hos oss och ljuga ihop att barnet föddes 30 sekunder efter tovslaget, men av någon lustig anledning ville hon inte detta *skrattar*
Amandha berättar själv.... Den 31 December 2007
Dagen började bra då jag fått sova mer eller mindre hela natten, Martin och jag gick upp och åt frukost, det kändes tomt då inget av barnen var hemma.
Martin tog ut hundarna och jag tog fram saker vi skulle ha med oss och gjorde iordning oss, sedan bar det av ner till Vittsjö.
På vägen ner fick jag värkar men det var inget ovanligt och eftersom de inte kom tätt tog jag det bara lugnt, vi sitter och tjattrar som vanligt i bilen om ditten och datten, kommer ner till Vittsjö där det redan är fullt hus, Ida och Patrik med familj hade redan kommit och Andréas hade sin flickvän Aurora där.
Nu hade jag lite tätare mellan värkarna, men inga som var värre än de jag haft de senaste två veckorna.
Vi pratar lite och tittar på Emmas lille Benjamin, jag säger till Benji att snart får du en liten kusin, han bara tittar på mig och somnar.
Så är det dags för nyårsmiddagen, svärfar Anders har lagat till en kalkon och vi sätter oss och äter, nu kommer värkarna tätare, men jag vill äta den goda maten först, så jag tar det lugnt och äter mellan värkarna. Predrag skojar och säger att om en och en halv timme föder du!!!
Jag tänker för mig själv, att ja, om jag klarar av att knipa så länge är jag glad så vi avslutar maten och jag säger till Martin att vi ska nog köra NU för säkerhets skull, för nu var det mindre än 5 minuter mellan värkarna.
Martin tittar på mig kolugn som vanligt och säger att ja, vill du det så kör vi, det blir att vi hoppar in i bilen och jag ringer förlossningen i Halmstad för att tala om att vi är på väg. Sköterskan undrar när vi räknar med att vara framme och jag svarar att vi har ca 6 mil att köra, så det beror på sambon, så ca 30-45 minuter kan vara riktigt, hon ber oss ta det lugnt så att vi inte åker av vägen. Jadå, säger jag samtidigt som Martin laddar turbon i Audin. När vi susar fram i mörkret till Halmstad säger jag till honom hur glad jag är att ha honom till chaufför och sambo för det är nog få som skulle behålla lugnet men ändå stressa så till förlossningen, kommer fram till att vid 140 km/h funkar vindrutetorkarna dåligt, så dem får vi byta en annan dag.
Nu kommer vi fram till Halmstad och letar efter sjukhuset, det är dåligt skyltat och när vi hittat fram är det även dåligt skyltat till förlossningen, men vi hittar och kommer in där vi blir väl mottagna av väldigt lugn personal kl 19.30. Jag förklarar läget och säget att detta kommer gå FORT. Barnmorskan kommer till rummet och känner hur öppen jag hunnit bli, 8 cm säger hon, om jag tar hål på fosterhinnan nu så kan du börja krysta direkt, men jag säger att jag väntar gärna lite så så jag hinner få lustgas.
Visst säger hon och ger mig detta, Kl 20.30 ber jag henne ta hinnan så jag kan krysta och det gör hon, efter två värkar var lilla Alizia Tyra Petronella ute, klockan var nu 20.47, hela 17 minuter tog det, men så söt hon var.
Martin tog kort och klippte navelsträngen och sedan blev det mys med mamma, pappa och fika, ringde till familjen och berättade, gladast blev nog Izabelle som fick veta att hon blivit storasyster igen till en lite tjej.
Efter fika och en massa mys körde Martin hem för att fira in det nya året med Cazbian, Jag och Alizia fick stanna till idag när läkaren skulle titta till Alizia......
Alizia vägde 3735 gr var 50cm lång med ett huvudomfång på 35cm, hon är det minsta av barnen jag fått men ändå ingen lite plutt (har nu tre st, Izabelle, Cazbian och Alizia)
slut på Amandhas berättelse:
Så har jag och Bodil fem barnbarn, varav tre har fötts under 2007
Gissa om vi är stolta!
