Vittsjö. Skriftställare Ernst Paulsson i Bökholm skrev inte bara böcker. Han var intresserad och skrev ner historier och sägner som berättats i Vittsjö. Han hade hört talas om troll som bodde i bergen samt tomtar och vättar som kunde hålla till lite varstans. Några av dessa sägner presenteras:

I Trollabackarna kunde ortens befolkning då och då höra ljuvlig musik och sång. Det var när trollen firade sina glädjefester. Det kunde också vara när släktingar eller andra troll kom på besök. Det kunde även vara fest utan någon större anledning.

 Ernst Paulsson var en verklig forskare utan vetenskaplig bakgrund.

Det stora stenblocket i Hästhult, Norkehall var välbekant. Stenblocket av ansenlig storlek kan ha en vikt på 400 ton. Det skulle varit en jätte, Norke från Harastorp i Röke som led av att höra kyrkklockorna från Skånes Fagerhult kyrka. Han tog då en sten, fäste i sitt strumpeband och riktade mot kyrkan. Strumpebandet brast och stenen som blev Norkehall hamnade bara halvvägs mot målet. Där ligger Norkehall även i dag.

Två jättar var grannar. Den ene bodde i Furutorp och den andra i Höjalen. De blev osams och började kasta sten på varandra över ån som utgör grans mellan de två byarna. Jätten i Furutorp tog allt vad sten som fanns och kastade mot jätten i Höjalen. Sägnen säger att så måste det vara då Furutorps ägor är nästan stenfria medan ägorna på Höjalen är belastade av alla sorters stenar.

Näcken hade sitt tillhåll vid sjöar och vattendrag. Under månljusa kvällar brukade Näcken spela så vackert på sin fiol att vandrare blev förhäxade av musiken. Näcken brukade benämnas Bäckahästen eller Bäckamannen då näcken kunde visa sig i skepnad av en vit häst. En mjölnare som i upplyst tid fanns naken i en bäckfåra höll på att skrämma vettet ur några flickor som var säkra på att de sett den riktige Näcken!

Skogsrået eller skogssnuvan sades tillbringa sin tid vid Hästkilla i gränsen mellan tre socknar. Ett dåtida vittne hade sett den vackra och välformade kvinnan med hängande bröst. Då Skogssnuvan gav ifrån sig ett högt och hjärtligt skratt blev mannen förhäxad och visste inte var han befann sig. Då han vände ut och in på sin väst hävdes förhäxningen.

Not. Ernst Paulsson nertecknade många sägner och historier som sades ha hänt i trakten kring Vittsjö. Utöver författare till flera böcker var han även medarbetare i Norra Skåne där flera av hans historiska berättelser finns, bevarande för framtiden.