Lördagskåseri...

 

Några roliga historier.....

. Arvids kompis ombedes stiga in i Arvids nya lägenhet. Ja, jag vet inte, säger han, jag är så smutsig om fötterna. Äsch, det är inte så noga, du har ju skor på dig.

. Drängen Gustav går ut på vägen och leder en ko. En herre i flott bil saktar in och säger skrattande: Jaså, du är ute och går med din mor? Drängen plirar på den oförskämde och hittar repliken:- Ja far!

. Rolle hade köpt en japansk kikare som han tyckte var hemskt bra. Gurra hade köpt en tysk som var betydligt dyrare. Rolle påstod att hans kikare var lika bra. Häromkvällen kunde jag se genom fönstret hur du och din fru låg i sovrummet, sa han. Där ser du själv att kikaren är dålig, sa Gurra. Hade du använt min kikare så hade du sett att det var din fru.

. En ogift anständig dam från Köpmanholmen hade fått plats på en charterresa till England. Eftersom katten uppfostrats i samma anda som hon själv så bad hon grannfrun se till denna när hon var borta. Grannfrun fick stränga order att under inga omständigheter släppa ut katten så den kom i beröring med någon hankatt. Den första veckan hördes inget från damen men veckan därpå kom ett vykort med tre ord: Släpp ut katten!

 

Trots allt slit fanns små spår av lycka också, den fann jag oftast i skuggan av en metrev, Där fick fantasi ock “bortlängtan” full frihet, för inget kunde ge mig så många tankar som en sommarmorgon vid en sjö.
Sittande”bakom flötet”dagdrömde både hjärna och hjärta sig bort till en annan värld, en plats utan slit där vackra flickor gjorde allt jag läst om och saker som sköna drömmar fött. Oförklarliga händelser i natten som ändå gav tillfällig tillfredställelse. dessa nätters mystik följde oftast med med på mina ensamma stunder med metspö i hand.
Vid min ungdoms tjärn och gölar lät jag ibland fiskedonet sjunka till en vilsam nivå, då var inte metet det absolut viktigaste, många abborrar och mörtar kan ha överlevt på grund av mina resor i framtidsfantasin.
Med ansiktet mot himlens outgrundliga molngubbar kändes min ungdom lika oändlig som rymden, för att i nästa ögonblick vara en tid som redan kunde vara förbi.
I blåbärsris och mossa löste jag mina spänningar, ofta med tankar på prästens Kerstin eller andra flickor i mina drömmars rike. Att efter dessa “resor” i en värld som jag inte helt förstod sjunka in i en naiv och av naturen vaggad sömn var helt underbart. Att sedan vakna pånyttfödd till en absolut tystnad fyllde mig med nya krafter, krafter som så väl behövdes under kommande slitsamma dagar.

 

Lite blandade historier....

En gammal man skrev sitt testamente: När jag dör ska jag kremeras och askan ska skickas till skattemyndigheterna, så har dom fått allt.

Vet du vilken middag som är svårast att smälta? Nej. Den man inte blir bjuden till.

Vet du hur man märker att man är full? Nej. Man känner sig intelligent men kan inte uttala ordet.

Vet du vad som händer om man stjäl en almanacka? Nej. Man får tolv månader.

Vet du vad det är för likhet mellan en rödspätta och en tunnelbana? Nej. Båda har platt-form.

Vet du vad som är motsatsen till en diamant. Nej! Eld! För diamanten är hård och elden är lös.

Bellman hejdar en taxi och sätter sig i baksätet. Efter en liten stund knackar han chauffören på axeln. Denne rycker till, kör upp på trottoaren och undviker med knapp nöd ett par gångtrafikanter. Taxin brakar rätt in i ett skyltfönster och stannar. Chauffören vänder sig om. Gör aldrig så mer, hör du, gör aldrig så mer. Bellman säger : Men jag kunde verkligen inte ana att du skulle reagera så starkt. Det är egentligen inte ditt fel. Det är min första dag som taxichaufför. Tidigare var jag begravningsentreprenör och körde likvagn i femton år.

 

Oskulden på landet.
Det skulle bli några år till utan ”god natt jord” eller avsked till skog och sjö, men om du fortfarande är nyfiken, väntar mina äventyr på dej.
Så välkommen in i resten av mitt liv där flikarna fortfarande är hämtade från femtiotalet. Den tid då jag började förstå min fars obefogade kritik mot de semestrande turisterna som drog förbi per cykel eller i bil. Detta grundade sig helt i avundsjuka eller oförmåga att lösa avbytarfrågorna i jordbruket.

Turisternas återkommande närvaro tände min nyfikenhet och ett hopp om att själv få ett jobb med rätt till semester. Så farväl till barnatid, välkommen ljuva ungdom och en naiv tro på den. Ett vakuum uppstod i mitt liv, utan att det blev helt lufttomt, och detta fick jag leva med under tre år. Trots att den luft jag andades nog var den bästa tänkbara, det låter en aning befängt, men den frihetslängtan jag kände den tiden var enorm.

 

Efter att Skatås inspekterats var det dags för Liseberg. Det var inte långt dit så vi sparade in spårvagnspengarna genom att gå. På promenaden dit visade de försigkomna pojkarna sina eventuella framgångar hos det motsatta könet. En och annan kram och nån blöt kyss delades ut av de som behärskade denna ädla konst, själv nöjde jag mej med att få hålla prästens Karin i handen. Detta var ju i sällskap av andra, inte inkognito om nu någon trodde det, men allt var en yra för oss oskuldsfulla tonåringar.

Vi närmade oss Liseberg och alldeles utanför flyter Mölndalsån (en av de få åar som rinner norrut). När vi gick över bron hände en tårfylld olycka för en av flickorna; hennes vackra hatt, nyinköpt för resan, blåste ut i ån. Bragder och gråt går ofta arm i arm och det började med gråt, men en av de raska gossarna sprang ut till älvkanten längre fram och kunde med hjälp av diverse trädgrenar och hjältemod rädda både äran och huvudbonaden.

 Ett annat äventyr hände på Skatås där flickor och pojkar bodde i varsin barack. En kväll försökte två pojkar att via en stege och takluckan nå sina flickkamrater. Men oturen var framme luckan slog till plåtskorstenen för ventilationen. Den kasade utför plåttaket med ett oljud som väckte samtliga och de kärlekstörstande ertappades. Olyckan fick heta “Kalabaliken i Skatås” och vållade ynglingarna en del problem dagen efter. Efter tre dygn med många upplevelser och en smutsig keps, återvände en icke helt pank son till föräldra hemmet. Med två kronor och en femtioöring i den tunna plånboken och en massa historier att berätta, blev jag något av en äventyrshjälte hos min syskon.