VITTSJÖ. Några gånger om året så har man möjlighet att gå in och titta på hur en kvarn och såg är uppbyggt. Jag hade fått för mig att nu äntligen har gubbarna fått ihop kvarnen så att man kunde se hur malning gick till förr. Mitt fel vid närmare kontroll på pappret och extra koll med Lars så får jag bara säga att jag hade läst på dåligt. Men det är roligt ändå att se vad som skett sedan sist jag var där, det händer lite runt om byggnaden, både tak och del av vägg.

Helt enastående vackert blev taket till såghuset, de har utfört ett gott arbete, tål att titta på. Takstickorna utgör ett nyanserat nylagt ”sticketak” som kommer att hålla många år framåt men det blev fint.

Visst är det en fin vattenvy som syns här, man lyssnar på porlandet från Vieån, det är något magiskt med vatten. Men fy sjutton vad kallt och dragigt, det måste ha varit när den dåvarande mjölnaren och sågaren bodde här. Visst, toa inomhus med rinnande vatten men ändå huvva va kallt. Fantastiskt att någon tar hand om denna kulturbyggnad. Mycket av det sker, sker med ideella arbetsinsatser samt med hjälp från kommunen. Värt att bevara den kulturbyggnad som finns kvar.
Jag kan bara säga att ni alla som har arbetat med renoveringen under året har gjort ett bra jobb.

Den hära maskinen är den som hyvlar stickor/ takspån som skall användas till ett nytt tak. Bengt har den uppgiften att se till att allt funkar och inga fingrar kommer mellan.

När jag nu är här går jag en runda både inne i husen men också runt längs vattnet där man kan gå på spången en bra bit och passa på att ta kort. Kan det vara en väl använd kvarnsten som är mitt på bilden? Har fått ny uppgift.