Gert Svensson

Steglits heter på latin Carduelis carduelis.

Den vuxna fågeln har en läng på 12-14 cm. På tistlarna sitter många färggranna fåglar i rött, svart och gult. När de hänger och klänger på tistlarna för att plocka frön lyser de gula vingbanden.

Det är inte förvånande att den förr hölls som burfågel med tanke på dess tropiska skönhet. Ingen annan svensk småfågel är så brokig.

Stenknäck som på latin heter Coccothraustes coccothraustes är vår egen lilla ”papegoja”.

Den har en riktig grovtång till näbb och ses ofta i park och trädgårdar. Den är skygg, nyckfull och lite trög där den sitter högst upp i ett lövträd och knäpper metalliskt.

Den äter frön bär och frukt. Med sin kraftiga nötknäpparnäbb kan den knäcka hårda kärnor.

 

Storlom heter Gavia arctica på latin. Den är cirka 63-75 cm lång, därtill fötter på ca 10 cm.

Vingspannet ligger på 100-122 centimeter, sällsynt 127 cm. Storlommen häckar i klara, fiskrika sjöar eller havsvikar. Boet finns oftast på en låg, minimal ö. Den övervintrar från södra Östersjön till Atlanten, Medelhavet och Svarta havet. Storlommen återkommer under april- maj.

Bläsanden, eller  som den heter på latin Anas Akuta, är jämte krickan vår vanligaste simand i sjöfågelsträcken här i landet. Den har en längd på cirka 45-50 cm. Den ligger mer framåtlutad, högre och tätare på vattnet än gräsanden. Bläsanden har ett rundare huvud som sothöna och upplevs mer ”kramgo”.

Sothönan, Fulica atra, är en uppblåst och aggressiv typ som under vårens häftiga revirstrider försöker dränka sin kombattant med hjälp av sin vita vevande griptänger till fötter.

Den ser ut som en helsvart dykand, som är stjärtlös och har ett litet huvud som nickar mekaniskt. Den ligger ofta mycket tätt inom flocken, dyker inte så ofta som änderna. Födan består av insekter, små vattendjur alger och växtdelar.
En del sothöns flyttar till Västeuropa på hösten, men många övervintrar i isfria vatten i Sverige.