Gert Svensson
Hästhov
- Uppgifter
- Skriven av Gert Svensson. Foto Gert Svensson
Hästhov, Hästhovsört, även kallad tussilago eller på latin Tussilago farfara, är en liten gul blomma. Den växer ofta vid vägkanter eller dikeskanter mycket tidigt på våren.
Tussilagon, som är en typisk vårblomma, sticker upp ur det vissnade fjolårsgräset så snart tjälen börjar släppa, är ett uppskattat vårtecken. De stora berberliknande blad som efterträder blomningen är mindre uppskattade.
Tussilagons blomning är viktig för tam-bin, den tidiga blomningen och bra pollen och nektar gör att bina får till ett drag på tussilagon.
Namnet tussilago är vanligt eftersom det vetenskapliga namnet trängt ut det äldre folkliga "hästhov". Namnet hästhov kan syfta på att växtens blad till utseendet ansetts likna spåret efter en hästhov eller vara en förvanskning av ”hosthäva". Beredningar av växten har i äldre tider använts som hostdämpande medel.
Kajan, en intelligent fågel
- Uppgifter
- Skriven av Gert Svensson. Foto Gert Svensson
Kaja (Corvus monedula) är en fågel i familjen kråkfåglar som förekommer över Europa, västra Asien och i Nordafrika. Den är huvudsakligen en stannfågel men en del populationer i norr och öster flyttar söderut på vintern. 
Fyra underarter har identifierats. De utskiljer sig framförallt i fjäderdräktens färger på huvudet och nacken. Carl von Linné var den första som beskrev denna art formellt. Han gav den namnet Corvus monedula. DNA-analys har senare visat att denna art, tillsammans med klippkaja, är en tidig förgrening i släktet Corvus och eventuellt tillräckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget släkte, Coloeus.
Spetsbergsgås
- Uppgifter
- Skriven av Gert Svensson. Foto Gert Svensson
Spetsbergsgåsen, på latin Anser brachyrhynchus, har en längd på 64-76 cm och ett vingspann på mellan 137-161 cm.
Spetsbergsgåsen är nära släkt med sädgåsen. Den häckar på arktisk tundra och fjällsluttningar på Grönland, Island och Svalbard. Den övervintrar i norra och västra Europa. Spetsbergsgåsen lägger sitt bo på marken ibland på klippor.
Den är något mindre och mer kompakt än skogssädgässen men ungefär lika stor med samma proportioner som tundrasädgässen.
Krokus
- Uppgifter
- Skriven av Gert Svensson. Foto Gert Svensson
Krokussläktet (Crocus) är ett släkte i familjen irisväxter. Släktet har cirka 80 arter. De förekommer i huvudsak i Medelhavsområdet men några arter förekommer i Mellanöstern, Centralasien, Kina och Pakistan. Mest känd är saffranskrokus(C. sativus), men även vårkrokus (C. vernus) som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige.
De är fleråriga örter med underjordisk stamknöl som är omgiven av ett skal av torra slidrester. Detta skal kan vara varierande uppbyggt och är ett viktigt sätt att skilja arterna åt.
Stjälken är kort och vanligen ogrenad, omgiven av rörlika bladslidor vid basen. Total höjd 7…10 cm. Bladen är alla basala, smala och gräslika, vanligen med en ljus mittnerv.
Skatan
- Uppgifter
- Skriven av Gert Svensson. Foto Gert Svensson
Skata (Pica pica) är en kråkfågel inom släktet skator. Den förekommer i stora delar av Eurasien och norra Afrika.
I Europa är skatan vanlig, särskilt i bebodda områden och med sin karakteristiska svartvita fjäderdräkt och påfallande långa stjärt är den svår att förväxla med andra arter. 
Skatan är ofta starkt knuten till mänsklig bebyggelse, en så kallad kulturföljare och uppträder både i städer och på landsbygden. Den häckar också i kustområden. Skatan är allätare och ses ofta proviantera på marken. Den äter både animalisk och vegetarisk föda under hela året.
Grundfärgerna hos nominatformen av skata är svart och vit. Skatan och övriga arter i släktet skator skiljer sig från andra kråkfåglar främst genom sin långa och kilformade stjärt.
Stjärten är ofta lika lång som den övriga delen av kroppen, i varje fall längre än de korta och breda vingarna. Näbben och fötterna är svartgrå och ganska grova. Buk, kroppssidor och skuldror är vita, och handpennorna är övervägande vita. Den resterande fjäderdräkten är svart med metallglans. Stjärtfjädrarna och ytterfanen på vingpennorna skimrar på nära håll i metalliskt grönt, blått eller purpur beroende på ljusförhållandena.
